Fortsättning från fredagens tidning
Anders Svensson känner att han borde göra mer för att hjälpa flyktingarna från Ukraina och han vill göra mer för alla medarbetare och han vill komma på nya sätt att öka försäljningen.
– Inte minst vill jag skapa bättre arbetsmiljöer och inkomstmöjligheter när jag vet hur trötta och slitna många är efter pandemiåren, sa han till mig när vi sågs för någon vecka sedan ute på Viberga.
Han och hustrun har tidigare sålt sitt hus och hyr nu en mindre lägenhet i avvaktan på att flytta in i ett nytt hus i ett område som byggs utanför Finspång. Men nu när det är inflytt om en dryg månad visar det sig att kostnaden för det nya huset har gått upp med 30 procent.
– Vi vill inte lägga så mycket pengar bara på att bo.Så nu försöker vi komma ur det avtalet, sa Anders Svensson.
Mer att läsa: Här är första delen av reportaget om Svensson i Viberga: "Vad kan ma egentligen göra åt kriget?"
Vårt samtal utvecklades alltmer till en illustration av Anders berättelse om hur det gick till när han först fick jobbet på Coop Finspång; han pratar om hur han mår, vad han gör och hur han tänker. Jag tänker när jag lyssnar på honom att det säkerligen är ett på många plan välfungerande förhållningssätt. Han bearbetar saker och ting utan att på något sätt trötta ut omgivningen. Det är nämligen inga klagosånger och eländesstaplingar han ägnar sig åt. För han vet att han i det stora hela har det ganska bra. Det är bara "för mycket nu" som det kan bli för vem som helst som lever sitt liv. Många av oss andra kanske trycker ner allt som mal i huvud och mage och bara svarar "fina fisken" på frågan "hur har du det?" Anders Svensson gör på ett annat sätt. Som jag tror är bra mycket bättre för alla inblandade. Han har också gått ner i arbetstid för att inte springa "rakt in i väggen" nu när det är sånt tryck både hemma och på jobbet.
– Jag är nog lite för snäll och borde öva mig i att säga nej lite oftare, sa han med ett snett leende.
Vi talade en del om Finspång som sådant. Jag har en bild av Finspång som ett ganska "öppet samhälle". Många är inflyttade utifrån och de globala industriernas kunder och medarbetare kommer från hela världen.
– Jag håller med om det. Vi är ju inflyttade både hustrun och jag. Och vi känner båda två att det är ganska lätt att bli en del av samhället. Genom mina jobb och mina föreningskontakter har jag ju kommit nära väldigt många företag och föreningsaktiva personer och jag känner mig integrerad på det viset. Så hade jag ju också stor hjälp av Per-Erik Störe (som dessvärre gick bort knappt 60 år gammal för några år sedan) att komma in i Finspång, berättade Anders.
Per-Erik Störe är en legend i Finspångs företags- och föreningsvärld. Det var till exempel magiskt att några dagar före jul få stå ett par timmar med honom på Viberga och samla in pengar till Frälsningsarméns hjälpverksamhet i Finspång. Jag överdriver lite men sannerligen inte mycket när jag skriver att han visste vilka alla var som gick in och ut ur affären. Vi talar om flera hundra människor som han bytte några ord med och fick att lätta på plånboken. När personen lämnat bjöd Pelle Störe mig på en överkurs och berättade något om personens farfar eller om något tokigt som skett i skolan när personen var ung eller vad en svåger till en farbror ställt till med på ett skift på Metallverken när seklet var ungt. Så jag förstår vad Anders Svensson menar med "god hjälp av Störe." Jag hoppas också att Anders inser och förstår vilken viktig och fin vägvisare i Finspång som han själv har blivit med åren. Och vilken god hjälp han ger och har gett till många människor.
Kooperationen kom ganska sent till Finspång, vilket bland andra Folkbladets och NT: s seniorreportrar Sören Boström och Börje Gavér skildrat i ett antal artiklar. Först 1915 - 65 år efter kooperationens första etableringar i Sverige - bildades den första kooperativa föreningen i Finspång. Sannolikt berodde den tröga starten på att konkurrensen från den privata "Handelsföreningens" affärer som drog igång på 1860-talet var för stor. Men när kooperationen väl fick upp ångan så gick det fort. Idag har Finspång en särställning inom Coop Sverige. De tre övriga småorterna som har ett stort Coop-varuhus som det i Viberga är stora sommarturistorter. Finspång klarar sig på egna ben. Strongt. Och det är svårt att tänka sig en person som passar bättre i kooperationen än Anders Svensson.
– Jag vet inte det. Men samarbete är min melodi; så är det, sa Anders Svensson.