Anders Jonsson: Marknadskrafter ur spel

Varför ska Vattenfall och Fortum få en garanti på att priset per kilowattimme från nya kärnkratsverk kommer att vara minst 80 öre? 
Varför ska det gälla enbart priset på el från kärnkraftverk?
Varför ska konsumenterna betala genom högre elpriser för ett riktat stöd till just kärnkraft?
Om det nu ska utgå subventioner till ny elproduktion, borde det inte i så fall utgå till alla som investerar för att producera mer el?
Det är frågor som regeringen måste svara på sedan utredaren Mats Dillén presenterat sitt förslag för hur det ska bli fart på utbyggnaden av kärnkraft i Sverige.
En sådan behövs enligt regeringen för att möta det enorma behov av el som förutspås uppstå de närmaste 10-20 åren. Om efterfrågan på el verkligen kommer att öka så mycket som prognoserna säger återstår att se. 
Men alla är nog överens om att det behövs en ökad elektrifiering för att möta klimatförändringarna genom att minska utsläppen från fossila bränslen. För att det ska bli möjligt måste det gå fort och då borde det väl vara rimligt att satsa på elproduktion som går snabbt att bygga ut som sol och vind.
Problemet med dem är att de inte är stabila. De levererar inte när det är vindstilla och molnigt. Därför brukar det heta att de behövs mer baskraft som vatten- och kärnkraft.
Därför svarar regeringen med stöd av Sverigedemokraterna att det framtida elbehovet till stor del ska klaras med ny kärnkraft. Tidigare har det sagts att efterfrågan kommer att bli så stor att priset på el blir så högt att det borde löna sig att bygga nya kärnkraftverk.
Den kalkylen har dock underkänts, inte minst av de stora kraftbolagen, och nu visar alltså regeringens egen utredare att det krävs stora subventioner i form av subventionerade lån och ett garanterat pris om det ska finnas några förutsättningar för att bygga nya reaktorer. Om förslaget räcker för att få kraftbolagen att nappa är oklart. 
Kanske borde man istället fundera på vad som skulle hända om alla elproducenter fick bättre villkor genom en annan modell för prissättningen på el som jag var inne på i min förra krönika. Kan staten garantera ett lägsta pris på ny kärnkraftsel borde det inte vara möjligt att styra så att priset på all el sätts utifrån någon sorts genomsnittlig produktionskostnad. 
Det skulle innebära högre elpriser, men som utredare Dilléns utredning visar är högre elpriser nödvändiga om målet om ett fossilfritt Sverige ska uppnås.
Skulle regeringen, myndigheter och kommuner dessutom kunna snabba på plan- och tillståndsprocesserna för sol- och vindkraft så skulle den utbyggnaden ta fart.
Det går också att bygga ut kapaciteten för baskraft genom en massiv satsning på batterier och vätgasanläggningar. Helt enkelt lagra el när solen skiner och det blåser. Vattenkraften kan också användas mer som stora batterier. Bättre ledningsförmåga brukar också anges som ett sätt att fördela elen effektivare över landet.
En ny prismodell som ger ett högre men jämnare pris på el och stora subventioner till investeringar i alla typer av kraftverk skulle kunna trygga elförsörjningen framöver. 
En sak står dock klar. Det klarar inte marknadskrafterna. 
Det var närmast rörande att höra alla de näringslivspersoner som brukar sjunga marknadens lov hylla förslaget om statligt stöd och prisreglering för att få ny kärnkraft.