Boken handlar om trakten, bruket, personerna, produkterna, ägarna, arbetarna, konflikterna och framstegen i och på Borggård i Hällestad socken där det bedrivits industriell verksamhet i ett halvt millennium.
Sune Björklöf gick till sina fäder 2012. Etnologiprofessorn Mats Hellspong författade ett minnesord över sin vän: "Sune Björklöf kom under andra världskriget till Sverige som krigsbarn från Finland. Han växte upp på Borggårds bruk i norra Östergötland. Efter realexamen och folkskoleseminarium studerade han nordiska språk, latin och grekiska i Uppsala. (--) När Huddinge sjukhus skulle byggas hämtades han till arbetet som planeringschef för bygget. Några år var han också sjukhusdirektör i sydvästra Stockholm.(--) Han utvecklade ett förbluffande rikt författarskap. Han skrev om Dalarnas hemslöjdsförbund och Leksands hemslöjdsförening. Han skrev företagshistoriker om mindre företag i Leksandsbygden men också om Borggårds bruks historia. Hans doktorsavhandling vid Linköpings universitet handlade om byggbranschens innovationsbenägenhet. Mest kända och lästa har väl hans två encyklopediskt rika böcker om två av våra stora vilda djur blivit: ”Älgen i vår historia och vardag” och ”Björnen i markerna och kulturen”. (Dagens Nyheter 1/8 2012)
Sune Björklöf var kort sagt en begåvad, rask och mångsidig person. Precis som Borggårds bruk.
En bit in i december månad 2022 besökte jag Borggårds bruk för att tala med Jens Zetterstedt som sedan januari 2020 är vd och delägare av bruket.
Borggårds Bruk är ett av Sveriges allra äldsta företag. Endast Stora, Skyllbergs Bruk och Wedewåg Tools är äldre. År 1550 anges ofta som starten för industriell verksamhet i Borggård. Men det har bedrivits industriell produktion längre bakåt i tiden än så där vid sjön Lilltrons utlopp i strömmen vid Borggård.
Sedan 1872 domineras produktionen på Borggårds Bruk av fri bockning. Jens visar mig flera olika bockade produkter som man tillverkar för i huvudsak fordons- och möbelindustrier. Det är krokar och öglor av alla storlekar och utföranden som man kan tänka sig. Sannolikheten är mycket stor att den som använder en höj-och sänkbar kontorsstol eller som kör en svensktillverkad lastbil har närkontakt med komponenter som tillverkats vid Borggårds Bruk.
Jens visade mig runt i de stora lokalerna där det numera arbetar 26 personer allt som allt.
– Vi trädde ju till precis när Coronapandemin slog till. Första månaden var det som om mattan brutalt ryckts bort under våra fötter. Men då hjälpte det faktiskt att tänka på alla krig, pester och andra eländes kriser som tidigare generationer tagit sig igenom utan att klappa ihop Borggårds Bruk. Och sedan vände det också snabbt. Efterfrågan växte och vi fick allt fokus på tillväxt och utveckling, berättade Jens Zetterstedt.
Det är nog en bra idé tänker jag att som Borggårds-vd på 2020-talet, hämta kraft ur brukets rika historia där väl i stort allt som kan ske också har skett.
I Sune Björklöfs mäktiga epos "Borgsgårds bruk -Säteri - Järnbruk - Verkstadsindustri" börjar berättelsen omkring år 1330 med Borggårds "frälsesäteri" (ett skattebefriat gods/herrgård) och hammare. Sune Björklöf skriver att "Borggårds historia blir inte gripbar för oss förrän vi är inne i vår högmedeltid som sammanfaller med två märkliga nordiska kvinnors levnad; den heliga Birgitta och drottning Margareta."
Björklöfs bok slutar med en lista över de 65 personer som var anställda på Borggårds bruk år 2000. En anställd kom från Linköping, en bodde i Norrköping. Nitton av de anställda bodde i Borggård.
I sitt innehållsrika förord skriver Sune Björklöf klokt och inkännande om att "ett bruk eller en medelstor verkstadsindustri är inte ägarnas liv och bekymmer allenast, ett sådant företag har varit mångas liv, glädjeämnen och plåga." Så är det förstås. Och Sune Björklöf har sannerligen ansträngt sig för att de "många" ska få komma till tals i boken om Borggårds bruk. Här finns allt från "vårens forsande vatten under den nya fabriken" och till "dövheten hos hejarna", över den "förmodat hemliga kärleken på packhusvinden", "lungsoten" och "IOGT-mötena i Tallberga."
Det har varit många ägarsläkter i Borggård under seklernas gång: Rosenstrålarna, Holmstensson, Trägårdhssläkterna och Eklöfarna. I boken susar det förbi namn som Burenstam, de Laval och Jöns Eriksson. Men också oxdrängen, redskapsarbetaren och hon som "oväntat blev med barn" tar plats.