I den beslutande församlingen av folkvalda politiker finns 45 platser. Socialdemokraterna har 17 av stolarna. Och i en av dem sitter alltså Josefina Leo. Hon har varit klart yngst i fullmäktige under mandatperioden. Och hon är yngst på den valsedel som S har beslutat om inför valet i höst. Vilket också är anledningen till att vi ses den här eftermiddagen, Josefina och jag. Folkbladet har nämligen en serie där vi träffar de yngsta kandidaterna i varje fullmäktigeparti. Den positionen har Josefina ett starkt grepp om i sitt eget parti. Hon har dessutom klättrat rejält på listan. I år står hon på den sjunde platsen på valsedeln. 2018 hade hon hand om plats nummer nitton. I rollen som yngst i hela fullmäktige utmanas hon däremot i valet 2022. På tionde plats på moderaternas lista står nämligen den nittonårige Hugo Leo.

Leo är ju ett ganska ovanligt namn. Du och Hugo måste väl vara släkt?

– Jo det stämmer. Hugo är min lille kusin! Leo är en ganska stor släkt här i trakten och de flesta som har tagit politisk ställning utåt är ju socialdemokrater eller mer vänsterut. Så Hugo sticker verkligen ut i släkten när han ställer upp för Moderaterna. Jag tycker det är bra och kul att han vill engagera sig i politiken och jag önskar honom lagom mycket framgång, sa Josefina Leo och bjöd på ett brett leende där vi satt mittemot varandra på fiket mitt i Viberga.

Hon växte upp i ett hem där både mamma och pappa var politiskt intresserade och i perioder aktiva som lokalpolitiker i Finspång. 

– Det talades mycket om rättvisa och solidaritet och jämlikhet hemma hos oss. Och när jag gick första året på gymnasiet så blev jag aktiv i den socialdemokratiska ungdomsklubben SSU i Finspång. Vi hade kul och vi lärde oss mycket om samhälle och politik. Men vi fick ingen riktig fart på klubben. Så idag finns det en styrelse kvar men ingen verksamhet. Jag kom ju dessutom snabbt in i fullmäktige och jag är också ersättare i Kommunstyrelsen och arbetar heltid på en förskola och behöver ha tid för Tito vilket gör att jag inte har ork att vara pådrivande i SSU, berättade Josefina Leo.

Tito?

– Tito är min hund. En American Bully; världens snällaste och gosigaste kamphund, sa Josefina och visade mig bilder på honom. Tito har numera fått ett eget konto på Instagram där han - med mattes hjälp - berättar om sina dagar och upplevelser. 

– Jag märkte ju att mitt eget flöde på Instagram helt dominerades av bilder och berättelser om Tito. Så ville jag själv finnas till på sociala medier så behövde Tito ha en egen plattform, sa Josefina och log ett lite generat leende väl medveten om att det nog finns folk som tycker det låter väl nördigt att liksom förmänskliga sin hund på det viset. Men jag förstår henne. Vår egen hund Sumo - salig i åminnelse - hade en egen sida på Facebook...

Josefina Leo gick ett lärlingsprogram på Anders Ljungstedts gymnasium i Linköping där hon utbildade sig till barnskötare. Fyra dagar efter studenten fick hon jobb. Nu har hon snart arbetat i fyra år på förskolan Ängslyckan på Storängsvägen.

– Jag trivdes så bra på skolan i Linköping. Jag lär mig bäst när jag får prova, känna och göra och inte bara läsa. Så lärlingsprogrammet var toppen för mig. Det var också lärorikt att praktisera i Linköping. Några minuter på en buss och så är du i Skäggetorp; en helt annan värld. Så nära men ändå så långt bort. Och ändå så lika. Vi är ju människor allihop som vill försöka få till bra liv för oss och andra, berättade Josefina.

Hon tycker att S samarbete med C och KD går mycket bra.

– Här i Finspång tycker jag att vi i de tre partierna är mycket lika i tankar och åsikter, sa Josefina.

Hon anar att några frågor kommer att prägla den kommande valrörelsen i Finspång lite extra. Kriget i Ukraina kommer att få folk att bry sig mer om säkerhet och hon tror också att integrationsfrågorna kommer att ha betydelse för hur människor röstar.

– Så har vi ju vindkraften förstås. Det är en svår fråga. Å ena sidan kan ju vi i Finspång inte bara förvänta oss att folk uppe i norr alltid ska försörja oss med el. Å andra sidan kan jag till viss del förstå att de boende inte vill ha stora vindkraftsparker precis där de bor, funderade Josefina. Vi reste oss upp. Josefina hälsade och hejade på folk till höger och vänster innan hon tog en promenad hem till Östermalm och Tito.