Det arbetar cirka 20 personer i företaget. Många har varit med i gemet länge. Viktor berättade att man nyligen avtackade en medarbetare som gick i pension.
– Han hade gjort 47 år i glasbruket. Och vi har några fler i personalen med ungefär samma historia, sa Viktor.
Jag berättade att jag för några år sedan talade med en pensionerad glasblåsare som bodde mittemot glasbruket och som då och då gick in och gjorde extrapass på fabriken.
"Du talar om Birger, förstår jag", sa Viktor. Och visst gjorde jag det.
I september 2019 mötte jag Birger Carlsson för ett samtal om livet och glaset: "Birger Karlsson bor på Glasbruksvägen i Rejmyre. Vilket är en passande adress för en person som likt Birger kom till Rejmyre som 16-åring 1968 för att börja som elev på glasbrukets Glasskola. Glasbruket har sedan dess - med några undantag - varit hans arbetsplats. (--) Han har blåst det mesta i sina dagar. En specialitet bland många är Östergötlands landskapsdjur Knölsvanen. Allt från smäckra miniatyrsvanar till stora vassvanar har blåsts fram av Birger. Han visar mig också exklusiva lampfötter gjorda på fri hand, fantastiska flaskor för Absolut vodka och "kungapokalsglas" i läckert utförande." (Folkbladet 13 september 2019)
Nuförtiden finns det ingen "Glasskola" på bruket. Även det lärlingsprogram - för bland annat glasindustrin - som fanns på Bergska gymnasiet i Finspång har lagts ner.
– Att kunna få till någon form av lärlingsprogram i närområdet igen är en av de sakerna som står på vår önskelista. Vi har behov av att rekrytera till såväl den varma som kalla sidan av produktionen och vi önskar att det finns en lokal förankring när nästa generations glasarbetare ska utbildas. Vi har idag lärlingar genom en arbetsplatsförlagd hantverksutbildning på högskolenivå som administreras från Leksand. Det är värdefullt för oss att åtminstone ha den möjligheten, sa Viktor Söderberg.
Försäljningen av Reijmyres profilprodukter sker på olika sätt. Företaget har ett antal återförsäljare, bland annat NK i Stockholm. Den som till exempel googlar på "Reijmyre Ebba kruka" får också träffar från sajter som Svenskt Tenn och Åhléns. Fabriksförsäljningen i anslutning till hyttan är fortsatt viktig. Och den delen av försäljningen är Viktor Söderberg angelägen om att utveckla betydligt mer.
– Jag brukar säga det när jag är ute och reser och presenterar glasbruket att vi säljer upplevelse och man kan aldrig fullt ut uppleva våra produkter om man inte också besökt vår produktion, människorna som verkar i den och platsen där den sker. Just därför är besöksmålet så viktigt för oss. Ett livskraftigt glasbruk förutsätter en fullbordad besöksmålsstrategi. Och redan nu är saker och ting på gång som kommer att bidra till ett starkare intryck av Rejmyre.
Viktor Söderbergs sambo Bex Almqvist har startat Almqvist destilleri i en lokal i hantverksbyn. Där kommer hon bland annat att tillverka gin och akvavit till. Vilket väl är produkter som passar som hand i handske med tillverkning av glas och karaffer?! Lanseringen av en "Nordic Dry Gin" från Almqvist Destilleri i Rejmyre sker den 3 april på lokala systembolag. Och fler lanseringar är på gång.
Inledningsvis i reportaget berättade Viktor Söderberg om krukan "Ebba" som formgivits av arkitekten Thomas Sandell; en av de konstnärer som sedan länge från och till samverkar med glasbruket. Viktor ville också gärna visa mig vasen och blockljuslyktan "Lina" som även den är ett verk av Sandell. Likt "Ebba" är "Lina" formblåst i blyfri kristall. Och en vacker skapelse.
Två av Viktors medarbetare i företaget heter just Ebba och Lina. Vilket "kan ha påverkat" Thomas Sandells namngivning av de två första glasföremål som Viktor fattade beslut om att tillverka.
- Snart kanske han formger brevpressen "Viktor", vem vet.
Innan vi slutar så ännu ett par rader om det här med namn och vad det kan betyda. Jag och Viktor Söderberg träffades ju på Östermalm i Stockholm, i den lokal där Reijmyre har sitt showroom. Rejmyre är ju för allt i världen en egen plats på jorden som för alls inte längesedan var en egen kommun, men som sedan några decennier är en del av Finspångs kommun.
Jag frågade Viktor om han hade hunnit få några särskilda intryck av Finspång?
– Förrutom alla vackra sjöar; för en stockholmare som mig är det förstås extra lätt att känna sig hemma i en kommun som också har ett fint och vackert Östermalm, sa Viktor Söderberg med ett lätt leende.”