Omslaget till skivan där Veikko Ahvanainen spelar Säkkijärven Polkka.
1 juni 2018 avslutade jag min krönika från besöket hos Sverigefinnarna med dessa ord: "Om ett par år är det dags för 60-årsjubileum på Vallonvägen 20. Får jag en inbjudan så kommer jag. Det lovar jag. Och då vill jag dansa humppa." Pandemin ställde emellertid till det för Sverigefinnarna på flera sätt. Bland annat fick 60-årsjubileet flyttas fram lite drygt ett år och två gånger.
Festen arrangeras idag lördag den 18 september i Odd Fellows lokaler i den gamla Läkarvillan. Även år nummer 61 i föreningens historia inryms sålunda i firandet. Pandemirestriktionerna gäller fortfarande så endast 50 av den sverigefinska klubbens134 medlemmar kan delta på festen. Och då det sverigefinska bandet Dynamo från Surahammar spelar upp till konsert och dans så är det endast tillåtet att dansa med den som man brukar dansa med. Och jag har dessvärre inte möjlighet att vara med, trots den vänliga inbjudan från föreningens ordförande Riitta Saapunki som kom ihåg mitt gamla löfte. Jag tröstar mig med att mitt löftesbrott har det goda med sig att jag lämnar en plats åt en annan gäst; när nu platserna på festen är begränsade. Dessutom fick jag möjlighet att träffa det sverigefinska "järngänget" tidigare i veckan då jag satt ner en stund med Riitta och med föreningens sekreterare Sirkka Soininen och kassören Veikko Alaverronen i föreningens fina och medlemsnymålade hus på Vallonvägen i Finspång. Det blev visserligen ingen humppa för mig men jag fick se Sirkka och Veikko dansa både menuett och polka. De hade fina folkdräkter från Tavaste vilket är Sirkkas hemtrakter. Menuetten är hämtad från Oravais i Österbotten ; en plats varifrån den första ordföranden för Finspångs finska förening invandrade till Sverige.
Och polkan är den berömda Säkkijärven polkka som är en del av den finska heroiska krigshistorien. När ryssarna besegrades i de båda krigen 1940/41 efterlämnade de mängder av minor. I bland annat Viborg fanns radiostyrda minor som skulle detoneras genom att på en viss frekvens skicka ut ett antal likadana radiomeddelanden. När Viborg återtogs av finnarna måste dessa minor desarmeras. För att störa de ryska sändarna spelade man den då synnerligen populära Säkkijärven polkka oavbrutet dygnet runt, tills pionjärerna hunnit undersöka alla möjliga ställen där en bomb kunde tänkas ligga.
Säkkijärven är en dragspelslåt som lägger beslag på hela det akustiska frekvensområdet och inte lämnar minsta lilla glugg. (Skalman.nu Forum) Den som vill höra Säkkijärven polkka live på dragspel söker sig med fördel till Kulturhuset i Finspång nu på måndag kväll då dragspelsvirtuosen Veikko Ahvenainen står på scenen!
Mellan åren 1949 och 1990 invandrade runt en halv miljon finländare till Sverige för att arbeta. Åren 1969 och 1970 var rekordår. Bara under de två åren invandrade totalt omkring 80 000 finländare till Sverige. Det var också under dessa år som en stor del av Finspångs cirka 3000 finländare anlände till orten. I boken "Finspång en bit av folkhemmet" som gavs ut 2006 av Campus Norrköping och dåvarande Arbetslivsinstitutet skriver Zoran Slavnic om hur det kunde gå till när finnarna kom till Finspång. Här ett utdrag ur en intervju: "Joo, vi kom bara och hälsade på svärmodern. … Och min man pratade att om vi skulle gå till Gränges för att de tar in folk och vi gick dit sedan och där sa man att det går bra, du kan börja. Samma dag gick vi till bostadsförmedlingen och jag hyrde en lägenhet på Risings väg och tog även nycklarna. Och sen åkte vi tillbaka till Finland där jag sa upp mig. 6/9 1971 började jag där på Gränges. Vi kom på söndagen och på måndagen var jag redan på jobbet."
Veikko Alaverronen och Sirkka Soininen dansade på Vallonvägen
Pandemin var även farligt nära att decimera styrelsen i finska föreningen. Både Riitta Saapunki och Sirkka Soininen blev allvarligt sjuka i Covid-17 i april förra året. Riitta låg med syrgas på sjukhus ett par dygn medan Sirkka låg sövd med respirator under 11 dygn. Nu är de helt återställda och i full gång. Vilket också gäller för föreningen som sådan.
– Det är sånt sug efter att ses och att göra saker tillsammans, berättade Riitta.
– Vi är en sådan förening dit man går för att vara glad och inte för att bli osams och få problem, sa Veikko Alaverronen. Jag tror honom. Den andan känns i huset. Grattis och ha nu en bra fest!