Det är ett par minusgrader ute. Årets första snöflingor faller.
En man med mössa och vantar sitter på en bänk och sover med plastpåsar runt sig. Det som sticker ut mest är det han har på fötterna. Sandaler lagade med tejp eller är det kanske plastpåsar?
På en av bänkarna mittemot ligger en kvinna och sover i en mans knä. De ser slitna ut.
En ung vakt kommer fram och säger åt kvinnan att sätta sig upp. ”Du kan inte ligga ner här”. Tillsägelsen följs av en het diskussion med svordomar, efter att vakten har gått därifrån. ”Är det olagligt att ligga här och sova, finns det nån lag som förbjuder det”? ”Så jäkla nitiska brukar de ju inte vara”. I kvinnans handväska sticker en knäckemacka i färdig förpackning och en påse juleskum upp. ”Det är himla skönt härinne ändå”, säger kvinnan och lutar sig mot mannen.
En välklädd herre i 60-årsåldern går runt och frågar resenärerna som väntar på morgontåget om pengar. ”Hej fröken, jag är tvångsvårdad på rättspsyk och har inte ätit på väldigt länge, har du en slant så jag kan köpa en burgare”. En man undrar varför han inte får mat när han är tvångsvårdad. Han mumlar nåt ohörbart innan han går fram till nästa person.
På måndagsmorgonen klockan 08 kliver jag in i väntsalen igen. Det är ännu kallare ute nu. Mannen med de trasiga sandalerna sitter upp och sover på samma bänk. Med påsarna kring sig. Vi pratar om det här på Folkbladets morgonmöte och bestämmer att vi ska skriva om det här.
Lördagsmorgonen därpå ser jag återigen mannen i sandalerna. Han står upp. På bordet står en cola. Jag frågar om han bor här på stationen? Han skrattar och berättar att han har en bostad. ”Men ingen hjälper mig dit med mina saker”.
Jag frågar om han kan tänka sig att ställa upp på en intervju i Folkbladet som ska handla om utsatta och hemlösa i Norrköping. Han ger mig en handskriven lapp med en mejladress. Jag mejlar i hopp om att få svar. Vem är han? Hur kommer det sig att han befinner sig här? Men svaren uteblir.
De som jobbar med utsatta i Norrköping vet mycket väl vem han är och vi får veta att myndigheter är inblandade och "gör allt i sin makt för att hjälpa honom". Det har de gjort under väldigt lång tid. ”Vi vet att han får hjälp med matpengar och blir erbjuden kläder så någon form av insats görs ändå, även om man kan tycka att ytterligare insatser borde göras”, uppger Stadsmissionen.