På eftermiddagen nästa vecka - torsdagen den 1 september - arrangerar pensionärsföreningarna i Finspång en valdebatt i Missionskyrkan om äldrefrågor. Flera partier är ute och knackar dörr på kvällarna och delar ut flygblad utanför affärer och vid evenemang. De politiska partierna gör kort sagt vad de kan för att väljarna i allmänhet och/eller de egna väljarna i synnerhet ska bli varse att det är val och se till att rösta. Antingen i förtidsröstningen (som startade igår den 25 augusti) eller på själva valdagen den 11 september.
I förra valet 2018 var det så många som 2465 väljare i Finspångs kommun som valde att inte använda sin kommunala rösträtt. Dessa - som man säger - soffliggare skulle kunna avgöra kommunvalet den 11 september. Om de reser sig från soffan och kliver in i valbåset vill säga. Förra fredagen (19 augusti) redogjorde jag i en krönika här i Folkbladet för att valskolkarna var betydligt färre i kommunvalet 1973 - 1055 personer avstod då för snart femtio år sedan från att rösta. 1973 bodde det drygt 3000 fler personer i Finspång än vad det gör idag. Men väljarna var färre. Rösträttsåldern var i praktiken tre årskullar högre än idag.
Finspång styrs idag av en koalition mellan det största partiet S och de två mindre partierna Kristdemokraterna och Centerpartiet. Oppositionen har en minst sagt stor bredd: Moderaterna, Sverigedemokraterna, Vänsterpartiet och Liberalerna (och det lilla Miljöpartiet som på grund av ledar- och kandidatbrist har bestämt sig för att inte ställa upp i valet) Väljarna har alla chanser att åstadkomma förändringar om de vill. Det är jämnt och tight. De tre styrande partierna har 22 mandat av de 45 platserna i fullmäktige medan de fem partierna i opposition har 23 mandat.
Den 11 september är det sju partier som gör upp om rösterna från lite drygt 17, 000 väljare i Finspång. Partiernas valresultat under de senaste femtio åren är intressanta att ta del av. Som en liten lathund till partierna har jag sammanställt en lista över varje partis bästa respektive sämsta val sedan valet 1973 och fram till 2018. Det förefaller vara så att de lokala valresultaten i Finspång i hög grad styrs av rikspartiernas framgångar och motgångar. Men kanske finns det också lokala frågor och konflikter som har påverkat utfallet? Hur som helst kan det finnas anledningar för partierna att studera sina bästa och värsta år för att se om det finns något att lära.
Socialdemokraternas bästa år var 1982. Då knep partiet 9 635 röster i Finspång. Här finns klara samband med S segerval i riksdagsvalet. Partiet återkom till regeringsställning efter sex år i opposition. Moderaternas bästa år i Finspång är 2010 med 2 747 röster. 2010 är också M: s bästa val i rikspolitiken. Centerpartiets bästa Finspångsresultat är så långt tillbaka som 1973. Då röstade 3 036 väljare på C. 73 var Centerpartiets mest framgångsrika val i riksdagspolitiken. Partiledaren Thorbjörn Fälldin - han skulle bli statsminister i valet 1976 - var en stor borgerlig C-stjärna vid den här tiden. 25, 1 procent fick Centerpartiet i riksdagsvalet 1973.
Liberalerna hade sitt stora val i Finspång 2002. Hela 1400 väljare röstade på Folkpartiet (som Liberalerna hette på den tiden) i Finspång. På riksnivån presterade Folkpartiet/Liberalerna ett av sina tre bästa resultat sedan 1970 just det året med sin partiledare Lars "Lejonkungen" Leijonborg. Kristdemokraterna gjorde sitt bästa val i Finspång och i Sverige 1998. 1 118 röster i Finspång och i riksdagen samlade KD med sin magiska veteranledare Alf Svensson ihop nästan 12 procent av alla röster. Även Vänsterpartiet i Finspång firade triumfer 1998: 2 169 röster lokalt samtidigt som Gudrun Schyman i riksdagen ledde V till sitt bästa resultat. Miljöpartiet i Finspång var bäst 1988 (759 röster). MP kom för första gången någonsin in i riksdagen det året. SD: s bästa val var det senaste. 2018 fick partiet 2 400 röster. 2018 är också SD: s bästa riksdagsvalsresultat. De sämsta valen då? För S var det faktiskt 2018 både i Finspång och riket; SD: s triumfår. För Moderaterna inföll det sämsta året 1973; Centerpartiets triumfår. Och Folkpartiet/Liberalerna hade det inte så skoj 1998 då de inte så fullt liberala partierna KD och V firade triumfer i riksdagsvalet. Kort sagt. Alla partier har chansen att göra sitt bästa och att undvika sitt sämsta.