Motsatsen är att stanna kvar längre än vad värden vill trots titt på klockan och gäspningar – alltså Bidens presidentkampanj i ett nötskal. Han har velat bli president hela sitt långa liv, men floppade grovt 1988 och 2008 och lyckades först 2020. Just denna livslånga dröm och sena måluppfyllelse kan förklara hans oförmåga eller ovilja att se det uppenbara, att hans bäst-före-datum som president är passerat med råge. Om han hade varit en ost hade han sedan länge varit otjänlig för mänsklig konsumtion.
Demokraterna fick ett brutalt uppvaknande under debatten mot Trump på CNN. Trots att debattvillkoren skrevs av Bidenkampanjen och accepterades till fullo av Trumplägret bjöds tittarna på en tragedi där Bidens ”insats” var ett politiskt självmord i 90 minuters slow-motion. Biden verkade långt äldre än sina 81 år och såg ut som han just ätit en stor portion skämda katrinplommon. Under deras tidigare debatter avbröts Biden konstant av Trump, men det behövdes inte nu då han gjorde jobbet åt rivalen genom att ofta avbryta sig själv och stamma förvirrat utan vare sig röd tråd eller poäng.
Även om Biden sköt sig i fler fötter än en tusenfotings var Trump inte felfri. Hans många lögner var uppenbara och hans 78 år gjorde sig också påminda via repliker utan mening eller mål. Men hans röst var välartikulerad, självsäker och sansad varför han framstod som stark och trygg där Biden var skröplig och vilsen. Väljare och experter utnämnde snabbt Biden till förlorare, men Trump vann mer på motståndarens svagheter än egna styrkor. Och glöm inte – Biden var på intensivkurs hos partiets bästa debattörer i en dryg vecka och detta var det ”bästa” han kunde prestera.
Vad händer nu? Kommer presidenten eller hans inre cirkel inse att han har nått vägs ände i sin politiska gärning eller stannar han längre på festen än vad värden, alltså väljarna, vill? Bidens haveri har åter väckt frågan om att byta ut honom på Demokraternas konvent i augusti, något som diskuterades i en tidigare krönika (3 dec 2023). Enklast vore om Biden självmant avstår fortsatt kandidatur, men om han vägrar kan konventet faktiskt välja någon annan. Primärvalen är alltså mer rådgivande än absoluta så Bidens politiska liv är inte enbart hans att avsluta.
Inom investeringsteorin talas om sunk costs, tidigare investeringar som inte kan återfås oavsett framtida utveckling och finns även inom politiken. Någon har satsat så pass mycket tid, pengar och prestige på en kandidat, parti eller fråga att denne är ovillig att ge upp eller byta trots det är tydligt för omgivningen att man kommer att förlora. Dylik psykologi kan förklara varför Bidens inre krets vägrar erkänna det uppenbara, i alla fall publikt.
Om Biden verkligen tror att en Trumpvinst är slutet för USA:s demokrati måste han för landets bästa avböja återval innan konventet och därmed ge partiet alla chanser att stoppa Trump. Allt pekar på att Trump besegrar Biden, men förlorar mot varje demokrat som inte heter Biden eller Harris. Men då vicepresident Harris har sämre opinionssiffror än sin chef räcker det inte med att Biden avstår eller avgår. Lösningen är ett helt nytt radarpar, där Gretchen Whitmer och Gavin Newsom har bättre odds. Bidens största insats för USA vore alltså att sätta landet före sitt ego och fåfänga. Det är svårt, men det är rätt och säkrar hans eftermäle som statsman.