Visst är det - som Bengt Cete skriver i en replik till mig 24/2 - skillnad på asyl och nöd. Just därför måste vi omformulera grunden för Sveriges flyktingpolitik å det snaraste. Migrationsverket GD Mikael Ribbenvik säger (Folkbladet 19/2-18) att det finns ”en märklighet” i dagens system och att den nedärvda bilden av den asylsökande som en ”dissident på flykt från en grym säkerhetstjänst” matchar dåligt mot dagens migrationströmmar. Flyktingmottagandet i Europa är i, mångt och mycket, styrt av Genevekonventionen som skrevs efter andra världskriget, inte av ”mänskliga skyldigheter”, som Cete påstår. Genevekonventionen ger numera upphov till samma problematik på EU-nivå, som Ribbenvik hänvisar till vad gäller svensk migrationslagstiftning.
Mer i denna debatt: Bengt Cete 10/2, Gunilla Hellberg15/1, Bengt Cete 11/1,
I dagarna satsar EU, med utrikeskommissionären Federica Mogherini i spetsen, miljarder i Afrika för att stoppa migrationsflödet och få människor att vilja stanna i sina hemländer. Det som behövs är arbete, infrastruktur, utbildning och sjukvård och EU ser att man måste hjälpa på plats. Mogherini har alltså förstått att vi inte kan lösa grundläggande orättvisor i tredje världen genom att låta människor migrera till väst.
Vem vill inte ha rättvisa, Bengt Cete? Men rättvisa är ett filosofiskt begrepp som inte har någon universell definition, den juridiska rättvisan till exempel är den rättvisa som följer lagen. I gapet mellan asyl och nöd är det så att man även där måste följa lagen , även om den kan upplevas som orättvis av enskilda grupper eller individer.