Psykiatriambulanser har funnits i Stockholm och Göteborg sedan 2015. De goda erfarenheterna har banat vägen för att allt fler regioner infört psykiatriambulanser, bl. a. vår region hösten 2022. Det finns mycket erfarenhet, utvärderingar och evidens över nyttan som psykiatriambulanserna gör.

Men Paul Innergård, skötare på psykiatriska kliniken i Norrköping argumenterar i Folkbladet 14 maj mot bättre vetande och vill lägga ner psykiatriambulansen i Norrköping. Istället tycker han att det ska byggas upp ett mobilt team ”som arbetar brett och flexibelt, med koppling till SOS för prio 1 larm och som framför allt jobbar på uppdrag av både öppen och slutenvård”. Kruxet är att Paul försöker sparka upp vidöppna dörrar. Det han efterfrågar finns redan på plats med välfungerande arbetsformer. Sedan lång tid tillbaka finns det ett mobilt psykiatriskt team som fungerar som en brygga mellan sluten- och öppenvården. Mobila teamet är i tjänst dagtid måndag, onsdag och fredag och gör planerade och akuta besök hos patienter med olika former av psykisk sjukdom. Från kl. 14:00 – 24:00 tar psykiatriambulansen över och jobbar med all form av akut psykisk ohälsa. Larmen inkommer främst från samtal till SOS Alarm men eftersom psykiatriambulansen jobbar flexibelt följer vi upp all oro om psykisk ohälsa som kommer till vår kännedom. 

Paul tycker inte det gör något att tiden dramatiskt kommer öka innan den enda kvarvarande psykiatriambulansen i Linköping hinner komma på akuta larm om psykisk ohälsa, t.ex. vid fara för suicid. Vanlig ambulans och polis kommer ju ändå åka, resonerar Paul. Så var det innan psykiatriambulansen startade och den ordningen ser han inga problem att återgå till. Men Paul tycks ha missat hela poängen med varför psykiatriambulansen överhuvudtaget finns. Det handlar om att i rätt tid och med rätt kompetens hjälpa människor med akut psykisk ohälsa samt att bistå och avlasta andra samhällsviktiga verksamheter främst vanlig ambulans och polis. 

Polis och vanlig ambulans protesterar mot nedläggningen av psykiatriambulansen i Norrköping och har bland annat identifierat följande allvarliga risker:

• Ökad arbetsbelastning i en redan hårt ansträngd arbetssituation, inte minst i den pågående gängrelaterade våldsvågen. 
• Att inte rätt kompetens finns på plats i komplexa psykiatriska ärenden.
• Ökat antal ”onödiga” transporter till sjukhusets akutmottagningar.  
• Att polisen tvingas använda fler tvångsåtgärder mot personer som lider av psykisk ohälsa.

På grund av det stora varslet är Paul rädd att han själv och annan personal i psykiatrin kommer förlora jobbet om inte regionen lägger ner just psykiatriambulansen i Norrköping. Vi kan dock lugna Paul med att detta är vitt skilda processer som inte hör ihop. Varslen är redan fastställda. Dessutom är psykiatriambulansen en ren kostnadsbesparing för regionen. Att ge adekvat hjälp i ett tidigt skede, direkt i hemmet, och på så sätt snabbare bryta allvarliga psykiatriska tillstånd minskar kostnaden för inneliggande sjukhusvård samt avlastar öppenvården.

Vi ställer oss frågande till varför Paul som skötare i psykiatrin försvarar neddragningar och försämringar inom den psykiatriska vården. Vi hoppas att Paul inte påverkas av sin nära vänskap med verksamhetschefen som försöker genomdriva nedläggningen av psykiatriambulansen i Norrköping.

Susanna Ek, specialistsjuksköterska och förtroendevald i Vårdförbundet 
Amalia Eklund, skötare och förtroendevald i Kommunal
Inga-Lill Lidberg, skötare
Mikaela Eriksson, skötare
Eddy Wilde, sjuksköterska och förtroendevald i Vårdförbundet