Jag arbetar som skötare på psykiatriska kliniken i Norrköping. Jag har följt debatten kring Psykambulansens eventuella nedläggning i Norrköping.Tyvärr har en del information som medborgarna behöver veta undanhållits i debatten, alternativt inte lyfts fram med tydlighet, så jag tänkte med mitt inlägg försöka ge tydlig information. 

Enligt statistik har Psykambulansen i Norrköping ca 1,7 utryckningar per arbetspass och det innebär två personal som arbetar vardera tio timmar. En sjuksköterska och en skötare. Vid många utryckningar är även vanlig ambulans eller/och polis närvarande. Östra Länsdelens invånare kommer ha fortsatt tillgång till Psykambulansen. Skillnaden är att den kommer utgå från Linköping. Det finns en tidsdifferens att beakta för oss i Östra Länsdelen men jag är övertygad om att man i de mest akuta fallen involverar Östra Länsdelens ambulans och Polis. Människor kommer få hjälp. Psykambulansen har funnits i Norrköping i ca två år och innan det har de akuta larmen hanterats av vanlig ambulans och polis. Angående situationen som föranledde att Psykambulansen uppstod, där en man med psykisk ohälsa blev ihjälskjuten, så tror jag tyvärr utgången kunnat bli den samma idag. När våld eller kraftigt hot om våld uppstår är det fortfarande polisen som i första hand hanterar de situationerna.  

Om Psykambulansen i Norrköping skulle få fortsätta så bör alla känna till att pengarna sparas på annat håll; människor i slutenvård/öppenvård kommer förlora sin anställning. Räddar liv och förändrar liv gör vi alla på olika plan även om det oftast inte blir lika tydligt som vid direkta, akuta insatser. 

Avslutningsvis vill jag säga följande: Jag har jobbat inom både öppen och slutenvård, samt har cirka tre års erfarenhet av fältarbete inom socialkontoret. I min värld skulle regionen ha större nytta av ett mobilt team än av Psykambulansen. Ett mobilt team som arbetar brett och flexibelt, med koppling till SOS för prio 1 larm och som framför allt jobbar på uppdrag av både öppen och slutenvård. Och som arbetar utifrån ett förutsättningslöst förhållningssätt där man utgår från patientens behov och inte utifrån stipulerade protokoll. Det tror jag skapar större trygghet för människor med psykisk ohälsa, samt räddar fler liv.