Denna artikel är skriven som ett resultat av debattartikeln i Folkbladet den 3 mars av Mia Sköld. Först vill jag passa på att tacka Mia Sköld för framförandet av sin inställning till kommunens skolmuseum. Det framgår klart i artikeln vilka intentioner Mia Sköld har för skolmuseet. Själv är jag djupt engagerad i skolmuseet och dess framtid. Då jag är styrelsemedlem i stödföreningen för Norrköpings skolmuseum är jag insatt i hur situationen för skolmuseer i landet är och även situationen för vårt eget skolmuseum. Skolmuseet är ett av de största, om inte det största, i landet. Berömt för sina barnaktiviteter och samling av skolplanscher. Ni kära läsare kan till exempel ta del av ödet som drabbat Falu skolmuseum och Karlstads skolmuseum 

 Inget av dessa skolmuseer har återuppstått trots att många politiker och tjänstemän har haft ambition och förhoppning att så skulle ske.

I Tyskland har man en helt annan inställning. Där har en mängd skolmuseer skapats för att skildra hur det har varit. Kanske för att ge en avskräckande bild av hur det en gång var. Visa att ett lands skolsystem går att ändra.Ett intressant exempel är skolmuseet i Leipzig  

Miljön kring Oskarsskolan är på sätt och vis unik. Under tidigt 1900-tal stod trädgårdskötsel på schemat som ett eget ämne.  Elever fick odla en egen trädgårdslott och det som lotten gav fick eleverna ta hem till familjens hushåll. En koppling till hur mat produceras fjärran från dagens stormarknader och näthandel. Med vissa medel skulle denna miljö kunna återskapas kring Oskarsskolan. Nu invänder säker några läsare att det inte går då odlingarna skulle komma att bli vandaliserade. Jag har inga vandaler i min bekantskaps krets så jag kan inte instämma i denna kör.  Oskarsskolan har också haft nödbostäder. Detta kunde också visas i Oskarsskolan. Utanför Mariestad finns det Nordiska Skolfilmsarkivet. Ett arkiv som på ideellt, privat initiativ har samlat in tusentals skolfilmer och ljudbildband.  Hade dessa filmer och ljudbildband inte blivit insamlade hade de blivit slängda. Idé har funnits bland de inblandade att försöka få igång ett samarbete mellan Norrköpings skolmuseum och Nordiska Skolfilmsarkivet. Det har länge stått två våningar tomma på Oskarsskolan och dessa våningar kanske kunde ha använts på ett bättre sätt än att stå tomma.

Jag vill med exemplen här ovan visa hur det har gått för skolmuseer i Sverige trots vackert tal från beslutsfattare, politiker och tjänstemän, och också vad som kunde ha gjorts. Hela frågan kring Oskarsskolan visar att kommunen inte har gjort någon konsekvensanalys, kortsiktigt eller långsiktigt. Frågan skulle ha varit avgjord om motionen, skriven av lokala politiker från samtliga riksdagspartier, om att göra Norrköpings skolmuseum till ett riksmuseum fått gehör. Nu blev det inte så och resultatet kan bli att Norrköpings skolmuseum, för närvarande landets främsta, sällar sig till skaran av nedpackade museer. 

Vi som är engagerade i Norrköpings skolmuseum önskar att från våra politiker och berörda tjänstemän få reda på vad kommunen vill med sitt skolmuseum. Inte något halvljummet om ambition och förhoppning att det skall vara kvar och då med en annan inriktning. Jag kan tillägga att undertecknad har marknadsfört Norrköpings skolmuseum i Västsverige genom samarbete med lokala läromedelsförlag och museer i Västra Götalandsregionen. Peka med hela handen och var tydliga! Det går inte att vara tydlig i efterhand.