Med bra tal av partiordföranden Stefan Löfven och LO:s ordförande Karl-Petter Thorvaldsson, trevliga hälsningar via länk från några partiföreträdare ute i landet, vänlig och proffsig programledning och härliga Bo Kaspers orkester. De två talen var väldigt olika till sin karaktär. Löfvens lågmält och allvarstyngt i det rådande läget, men samtidigt tydligt i budskapet om att vi kommer att klara krisen genom att alla tar ansvar och tänker på varandra. Torvaldssons ett mer vanligt förstamajtal med idéer och krav på reformer kryddat med slängar på mot andra partier. Som helhet var jag både stolt och berörd av det jag såg och hörde.
Widar Andersson har på ledarsidan i Folkbladet lyft fram den politiska styrkan i Stefan Löfvens tal. Hur det lågmälda och tydliga argumenterandet för ett starkt samhälle - som klarar att hantera både långsiktiga och mer akuta frågor och problem - inkluderar fler människor att känna samhörighet med partiets värderingar och politik. Jag tycker att han här gör en intressant vinkling och också pekar på något allmängiltigt när det gäller politiska tal och politisk debatt. Tänk om det politiska samtalet i landet kunde bli mer så. Jag tror att det skulle vara bra för både själva politiken och förtroendet för politiken och politikerna. Att inte tillvita motståndaren saker som denne inte sagt, att medvetet missförstå den andre, att inte svara på den andres frågor. Det är inte intellektuellt hederligt och det är att underskatta åhörarna som ser igenom sådant och uppskattar hederlighet och samarbete även i politiken. Man ska inte bli pådyvlad färdiga uppfattningar och slutsatser utan man ska få tänka själv.
Karl-Petter Torvaldssons tal tog upp många viktiga frågor. Inte minst nödvändigheten av mer fast anställd personal inom äldrevården och hemtjänsten med tanke på att kunna vårda och skydda de många gamla och sköra som den betjänar. Talet var här bra i kombination med Löfvens tal. Men det var som många politiska tal brukar vara, mer agiterande och mer för det egna partifolket. Kanske det går hem hos en del. Jag tror dock att många partimedlemmar och sympatisörer med mig föredrar Löfvens mer nertonade och resonerande talstil. Särskilt som de tänker på att den kan locka fler människor att lyssna och ta till sig budskapet om värdet av ett starkt samhälle som ger trygghet, frihet och möjligheter för de många människorna.
