Har många gånger funderat på vd det är för fel på att vara aktivist och varför aktivism upplevs som något negativt av framstående politiska kommentatorer och chefredaktörer. Nu senast var det Widar Andersson i Folkbladet som för några dagar sedan lite nedlåtande skrev ”De gröna valde bort aktivismen”. Jag kan definitivt inte se aktivism som något negativt. Låt mig ta några historiska exempel. Det fanns under 1950-talet starka krafter i vårt land för att Sverige skulle ha kärnvapen. Den aktivism som uppbådades främst av det socialdemokratiska kvinnoförbundet var utan tvekan ett mycket starkt bidrag till att Sverige inte har kärnvapen. Under 60- och 70-talet förändrades både den officiella hållningen som den allmänna opinionen till USA:s anfallskrig i Vietnam. Detta var till stor del aktivisterna i FNL-gruppernas förtjänst.
Ett annat exempel som jag menar var aktivism var när man i Linköping lyckades få igenom en kommunal folkomröstning om Vallaskogen, där aktivisterna segrade.
Tidsmässigt närmare har vi Greta Thunberg och alla hennes vänner runt om i världen som genom sin aktivism definitivt satt stora och kraftiga avtryck inom miljö- och klimatpolitiken.
Vidare kan man fundera på den aktivism som sker inom t.ex. Röda Korset som år efter år står med sina bössor och samlar in pengar till Världens Barn eller Frälsningsarmén som år efter år stadigt står med sin skylt ”håll grytan kokande”. Dessa grupper är självfallet också aktivister.
När chef- och politiska redaktörer föraktfullt uttalar sig och/eller beskriver aktivism så tycker jag mig se en rädsla för att politiska och sociala initiativ ska tas över av grupper som inte sitter på makten i riksdagen eller på andra ställen.
Därför anser jag vi istället för att beskriva aktivism föraktfullt och förklemande ska hylla de många människor som utan krav på ersättning jobbar med demonstrationer, namninsamlingar, pengainsamlingar m.m. för ett bättre samhälle.
Jan-Olov Karlsson
Svar direkt
Jan-Olov Karlsson läser in saker i min text som inte finns där. I mina uppfattningar om aktivister/aktivism finns inget "föraktfullt eller förklemande". Sådant ligger inte för mig. Däremot är det viktigt att den som ägnar sig åt aktivism förstår att det inte är förenligt med att vara journalist och att den riksdagsledamot som är mer aktivist än parlamentariker inser att ens politiska gärning kommer att försvagas genom aktivismen.
Widar Andersson
