Jag vet att titeln i MP är "språkrör" och inte partiledare. Men Wetterstrand och Eriksson ledde verkligen sitt parti och uppträdde således inte främst som språkrör för partiets inre medlemskretsar. Miljöpartiet kom ut på banan under den här perioden; väljarstödet ökade sakta men tydligt under deras regim. Aktivistkärnan - som nu är det enda som återstår av partiet - tunnades ut och klimat- och miljöfrågornas allvar nådde ut till fler; även män i mindre städer i sen medelålder tog till sig av miljöpartiets attityd och politik. Övriga partier intresserade sig i högre grad för det lilla gröna och växande partiet som gjorde sig av med EU-fobierna och som distanserade sig från det värsta flummet inom ekonomi och migration. Men ett decennium är lång tid i politiken. Söndagens språkrörsval är därför i mångt och mycket en högst intern historia där väldigt få av ens de som röstar på MP har någon uppfattning om de olika kandidaternas betydelse för partiets utveckling. (Aftonbladet/Demoskop 31/1)
Miljöpartiet har åter fastnat i en aktivistroll. Dessvärre för partiet så har aktivismen numera sin spets i invandringspolitiken. MP använder sina tumskruvar på Socialdemokraterna - som dessvärre i sin tur låter sig tumskruvas -för att driva fram en helt extrem politik som fått den statliga myndigheten Migrationsverket att stillsamt ifrågasätta om Sverige kan sägas ha en reglerad invandringspolitik om regeringen får igenom sina förslag.
Miljöpartiet var för drygt ett decennium sedan på väg att glida ur sin ursprungliga aktivism för att utvecklas till ett bredare och större parti som kunde hävda sig genom parlamentarisk styrka och medborgerligt stöd för en bättre klimat- och miljöpolitik. De skulle kort sagt kunna ha gjort en liknande resa som Sverigedemokraterna nu har hunnit en bit på. Ironiskt nog så kom nu istället SD: s intåg i rikspolitiken att förstärka aktivismen i MP och att ge aktivismen ett avgörande migrationspolitiskt inflytande på tre regeringar.
Det nyvalda språkröret Märta Stenevi har varit partisekreterare i ett och ett halvt år. I det uppdraget har hon inte gjort några större avtryck. Sådant kan ju i och för sig ändras. Stenevi vann omröstningen stort; sådant kan ge pondus. Att partiets asyltalesperson och partiledarkandidat Annika Hirvonen blev sist med enbart 25 röster av 265 är möjligtvis en indikation på tillnyktring och krisinsikt bland de gröna. Klimatet kan vara på väg tillbaka in i partiet. Och Märta Stenevi kanske är en partiledare?