Politiskt korrekta filmer som ingen vill se

Attacken stärker bara vår tes om att det finns en problematisk vänsterpolitisk slagsida och aktivism hos SFI.

I en replik på vår första artikel i ämnet i Folkbladet  (9/2 och 21/2) skyller Svenska Filminstitutets (SFI) VD, Anna Serner, svensk films katastrofala siffror på internationella trender. Det är delvis korrekt. Det är dock långt från hela sanningen. I Sverige har marknadsandelen för inhemsk film på bio varit svag i åratal jämfört med andra högst jämförbara länder. Under 2019 producerades fler än 60 nya svenska filmer, trots det ligger Sverige sämst till i jämförelse med våra nordiska grannländer när det gäller marknadsandelen för inhemsk film på bio. Trenden är också nedåtgående. Vad skiljer sig då från våra grannländer? 

SFI:s vänsterpolitiska detaljstyrning bland annat. Den är ett allvarligt och högst närvarande problem, även fast Serner inte vill erkänna det. Vänsterstyrningen framgår bland annat av SFI:s handlingsplan för breddad representation och tillgänglighet. Där står att ”mångfald är redan en kvalitativ aspekt i stödgivningen”. Vilket i praktiken betyder att filmprojekt som reflekterar den identitetspolitiska agendan sett till kön och hudfärg, ligger bättre till i SFI:s ögon om att få ekonomiskt stöd.

I den nämnda handlingsplanen kan man också läsa om hur medarbetare hos SFI ska utbildas i den vänsterpolitiskt inriktade agendan ”normkritik”. Detta ville man tidigare även tvinga mottagare av filmstöd att genomgå. Om det vore så som Serner skriver, att kön och bakgrund inte spelar någon roll för SFI, då hade man till exempel inte angett mångfald som en kvalitativ aspekt i stödgivningen. Man hade inte heller hotat med att män inte ska få något filmstöd över huvud taget. Frågan är om filmer från de största svenska filmskaparna genom tiderna, så som Ingmar Bergman, ens hade lyckats komma förbi SFI:s identitetspolitiska filter i dag.

För övrigt är det anmärkningsvärt att Serner som VD för SFI, en organisation som fördelar hundratals miljoner kronor av skattebetalarnas pengar för statens räkning, väljer att i sin replik gå till politisk attack mot Sverigedemokraternas budgetförslag. Många förväntar sig med rätta att myndighetschefer och personer i motsvarande ställning inte agerar politiskt mot enskilda riksdagspartier. Attacken stärker bara vår tes om att det finns en problematisk vänsterpolitisk slagsida och aktivism hos SFI. Vi är dock inte förvånade. Med MP vid rodret på kulturdepartementet kommer alltid identitetspolitik före kompetens.

 

 

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!

Ämnen du kan följa