Amerikanskan blickar ut över Strömmen som slingrar sig runt Arbetets Museum.
– Oftast älskar jag min tillvaro men ibland känner jag mig bara så stressad över allt.
Att höra henne berätta är som att åka ut på ett Europa-äventyr. Till byar med basketdomare utanför lägenhetsdörren och genom storstadstrafiken med manuell växellåda. Till sist landar vi här i Norrköping. I staden hon älskar och som hon vill bo i resten av livet.
Men vi inleder historien med två speciella förlossningar.
"Det var så smärtsamt. Jag ville verkligen ha honom där."
Maggie Tyus
Smärtan skriker i kroppen. Den går inte att stoppa. Den går inte att förhandla med. Den är så stark så att ingen man kan föreställa sig den.
Maggie Tyus föder barn.
Det är tusentals mil mellan Borås och hennes stora familj i Omaha, mitt i USA. Men hon har maken Marcus vid sin sida. Och hennes goda vän Malin. Det ger henne kraft.
Allt gick bra den här vår-morgonen för fyra år sedan. För när solens strålar glittrade genom sjukhusfönstret lös de för första gången över en ny familj. Nu var de tre i stället för två.
Den nyfödda flickans namn? Paret ville ha ett svenskklingande namn, så det blev Malin, efter vännen som de red genom känslostormen med.
Men tiden tickade. Spelarbussen med riktning Södertälje var packad och klar. Den väntade på sin stjärnspelare. För ett slutspel väntar inte på någon. 45 minuter efter att ha blivit pappa för första gången var Marcus Tyus tvungen att åka. Det var dags att skifta fokus.
Från sin guldklimp till bebis till jakten på ett SM-guld.
Fyra år senare sitter Maggie Tyus i Norrköping. Hon ler och skakar på huvudet när hon tänker tillbaka.
– Där låg jag kvar. Senare på dagen la jag upp laptopen på magen och såg matchen från sjukhussängen. Marcus blev matchens lirare, utan att ha sovit en blund den natten. Han gick på rent adrenalin.
"Många gläds med oss och tycker att det är spännande. Men vissa säger så elaka saker till oss."
Maggie Tyus
Två år senare blev dottern Mavery familjen Tyus senaste nyförvärv. Även då födde Maggie i ett främmande land, utan närheten till sina rötter och familj. Och den här gången blev det till och med ännu tuffare.
Efter några kaotiska timmar låg hon till slut på en sjukhussäng i Jena, 20 mil söder om Berlin i östra Tyskland, omringad av vårdpersonal som knappt kan prata engelska.
Hon hade gått över tiden. Den nyinflyttade familjen Tyus väntade och väntade. Språket, staden och allt i tillvaron var helt nytt. Under den första natten i den nya, lilla lägenheten gick vattnet.
Marcus körde Maggie i ilfart till sjukhuset. Sedan var han tvungen att lämna tvååriga Malin. Hon fick inte följa med in på grund av covid-restriktionerna. Som tur var hade de lärt känna Sam, en annan ”basketfru”. Hon fick bli barnvakten i Tyskland till den blivande storasystern.
Under tiden stålsatte sig Maggie för att bli mamma igen. Landet och alla runtomkring henne må vara främmande. Men hon skulle i alla fall ha sin make vid sin sida.
Eller?
När Marcus återvände från Sam rusade han i trapporna. Var är förlossningen? I vilken sal ligger hans fru? Tiden tickade. Språkbarriären sinkade honom. Och krångliga covid-restriktioner ställde till det.
– Det var så smärtsamt. Jag ville verkligen ha honom där.
Till slut hittar han sin fru. Men då var hon inte längre ensam. Lilla Mavery hade redan kommit till världen. Marcus Tyus missade födseln – med fem minuters marginal.
Dagen efter vill Maggie bli utskriven direkt. Hon måste hem till Sam för att hämta Malin. Marcus hade ju träning.
Den tyske läkaren är sträng och säger blankt nej. Prover skulle tas, undersökningar var tvungna att göras. Maggie skulle minsann stanna kvar i fem dagar – minst.
– Jag minns inte vad läkaren hette, men jag kallar honom Doktor Läskig. Jag försökte förklara att min man inte har ett vanligt jobb. Att jag måste till mitt andra barn eftersom jag inte har någon familj i Tyskland. Till slut lät han mig lämna sjukhuset under villkoret att jag skrev på ett papper där jag medgav att det var på mitt eget initiativ.
Men är det inte ok att missa en träning när man just blivit pappa?
– Marcus hade redan varit borta från en träning och ville inte missa två i rad. Dessutom hade de en stor match några dagar senare. Jag minns hur jag stod på trottoaren utanför sjukhuset med Mavery och väntade när han plockade upp mig innan träningen.
"Marcus är en fantastisk pappa. Han hjälper så klart till där hemma men jag ser det som min uppgift att se till att han ska kunna fokusera på sin basket. Om han inte spelar bra påverkar det vår familj så starkt."
Historierna från förlossningssalarna är visserligen extrema inblickar, men de säger mycket om familjens Tyus liv.
Under de senaste sju åren har amerikanerna levt i resväskor i fem olika länder. Med en oviss tidshorisont som räknas i basketsäsonger och en framtid som påverkas av hur Marcus presterar på planen. Maggies liv är väldigt olikt jämfört med resten av hennes familj. När hon räknar sin närmaste släkt kommer hon upp i 98 personer.
Alla utom någon enstaka bor kvar i Omaha. Det har släkten gjort i generationer. Deras liv präglas av starka familjetraditioner och en stor gemenskap.
När någon får barn är det en jättestor grej. Då är alla där för familjen.
Maggie Tyus sticker ut med sin självständighet, med sin vana att klara sig utan den trygga familjeflocken.
– Jag älskar min syster och det här är ingen kritik mot henne. Men hon har bott fem minuter ifrån där hon växte upp i hela sitt liv och vår mamma är alltid där för henne när hon behöver en barnvakt. Det längsta jag någonsin har varit ifrån mina barn är fem timmar. Livet jag lever har gjort mig så stark. Men det är inte för alla.
30-åringen pratar öppenhjärtigt och modigt, utan någon rädsla för att visa sig sårbar. Kanske är det just därför hon utstrålar en sådan kraft.
Finns det någon bättre definition av styrka än en mamma som ger liv åt ett barn?
– Jag gav upp mina drömmar för det här livet.
Vad är dina drömmar?
– Mina orealistiska är att bli skådespelerska, haha. Men mina realistiska är att jobba med marknadsföring för ett NBA-lag.
Varför valde du att ge upp dem?
– För att Marcus inte kan vänta på sina drömmar, de sker här och nu. Jag kommer fortfarande ha tid till mina senare i livet.
"Det tog mig 40 sekunder att gå från lägenheten till min plats på läktaren."
Maggie Tyus
Maggie minns när hon först la ögonen på sin blivande man. Det var en sommar för tolv år sedan. Hennes kusin Callie hade dragit med henne för att titta på en basketturnering i stan.
”Häng med så ska jag hitta en pojkvän till dig”, skämtade hon.
Det var nog matchlinnet som fick henne att haja till. Det stod Omaha University på det. Samma skola som 18-åringen själv skulle börja studera på efter sommaren. Sedan såg hon ansiktet på grabben som bar linnet. ”Han är rätt söt”, tänkte hon.
Och så var det med det. För den gången.
Två veckor senare, på sin allra första skoldag på universitetet såg Maggie den där basketgrabben igen. Linnet var utbytt – men det söta ansiktet var detsamma. De hängde med varandra hela den där första dagen – och nästa och nästa.
Nu är målet att de ska vara lyckliga i alla sina dagar. Fyra år efter den där första skoldagen friade Marcus till henne. Hon sa "yes".
Paret fick en oväntad start som Mr and Mrs. För bara några dagar efter det fina sommarbröllopet hade maken en nyhet. Hans agent hade just ringt upp honom. ”Jag ska till Slovakien. Jag reser om fem dagar.”
Det var den smekmånaden, det.
– Det var crazy. Men det var vad han ville göra och jag stod bakom honom i hans beslut.
Två månader senare anslöt Maggie när hon lämnade USA för första gången. Året var 2017. Deras basketliv tillsammans i Europa kunde börja.
Ni vet när man bara vill öppna sin lägenhetsdörr och kliva ut och det alltid står en stretchande basketdomare i vägen?
Inte?
– ”Ursäkta” var det första ordet som jag fick lära mig på slovakiska. De stod ofta just utanför dörren. Jag fick be dem att flytta på sig.
Storleken på den slovakiska byn beskriver Maggie så här: ”Jag kunde kasta en fotboll från ena till den andra sidan av stan.” Handlová ligger mitt i Slovakien och är kanske mest känt för att den förre Liverpoolspelaren Martin Škrtel kommer därifrån.
Paret Tyus bodde i en etta med kokvrå – i sporthallen. Vägg i vägg med A-lagets omklädningsrum.
Välkommen till livet som nygifta.
– Det tog mig 40 sekunder att gå från lägenheten till min plats på läktaren. På lördagarna väcktes vi alltid av en visselpipa när det var dags för en tidig träning för något juniorlag.
"Hallå! Er pointguard är fast vid gränsen!" Klubben bad mig rycka in. Jag förstår inte varför det inte fungerade bättre. De värvar ju nya amerikaner varje säsong."
Maggie Tyus
I Belgien 2021 var boendet mer ordnat. Däremot var Marcus schema desto mer välfyllt.
– Från augusti till juni hade han fem lediga dagar. Om det inte var match eller träning så var det videogenomgång eller stretchning.
Fem dagar? Inklusive jul och allt?
– Fem dagar. Jag vet det, för jag räknade dem.
Maggie kunde inte bara sitta still i en lägenhet. Centralt belägna Belgien var en perfekt utgångspunkt för att utforska Europa.
– Vi fick låna en bil av klubben. ”Jo, förresten, den är manuell, lycka till”, sa de. Vi hade ingen aning om hur man körde en sådan bil. Jag minns hur jag stod i en backe i centrala Bryssel och försökte komma iväg medan en stor lastbil brummade bakom mig. Det är ett typiskt exempel på när jag har tvingats att lära mig nya saker. Att handla i en matvarubutik tar tre gånger så lång tid som där hemma när du inte förstår språket.
Det är mer än en sak att tänka på när en familj sätter fot i ett nytt land. Boende, kommunikationer, läkartider, pappersjobb, persienner till fönstren…
Maggie hyllar Robin Svensson och organisationen i Dolphins. Klubben gör allt för att livet ska fungera. Detsamma kan man inte säga om alla klubbar.
Belgarna borde kanske åka på studiebesök hos Norrköpingsklubben.
Under familjen Tyus tid i Belgien hamnade en av lagets stjärnförvärv i arresten när han landade på flygplatsen. Klubben hade inte fixat pappersexercisen.
– Jag menar: "Hallå! Er pointguard är fast vid gränsen!" Klubben bad mig rycka in. Jag fick fixa det! Jag visste hur man gjorde och fyllde i alla papper korrekt. När allt hade ordnat upp sig gav jag en detaljerad lista till klubben på hur man ska göra, så att det inte händer igen. Jag förstår inte varför det inte fungerade bättre. De värvar ju nya amerikaner varje säsong.
"Sverige känns så tryggt, så barnvänligt, så stressfritt jämfört med livet i USA. Människorna här känns mer personliga och allas hem är så hemtrevliga och fina."
Maggie Tyus
På Cypern 2022 kom ett annat tvärt kast i tillvaron. Lagom till jul gick familjen och klubben Petrolina skilda vägar. Cyprioterna ville ersätta Marcus med en annan spelartyp, en mer utpräglad pointguard.
Det var bara att packa väskorna på Cypern och leta sig vidare.
Julgranen fick de lämna kvar i vardagsrummet. Den fick inte plats i väskorna som fick destinationen Norrköping.
Flytten visade sig bli rena lottovinsten. Maggie Tyus återkommer så ofta till vilken bra plats familjen befinner sig på just nu. Sveriges livskvalitet är ohotad etta i deras tabell över länder i världen. Det är faktiskt här de ser sig själva bygga upp ett liv för deras barn.
– När man kommer till en ny stad har vi fyra bara varandra. Vi börjar om återigen och vi är ensamma. Folk förstår inte hur mycket det då betyder att bli inbjuden till ett socialt sammanhang. Norrköping är fantastiskt på det viset. Vi känner oss verkligen som hemma här. När Marcus skadade sig nyligen var det så många som hörde av sig och visade att de brydde sig. Det var så känslosamt. Det betydde så mycket.
Familjen Tyus ser gärna att framtiden förblir blågul. De lär sig språket. De ser ett liv här bortom basketen.
– Häromdagen körde vi igenom ett villakvarter och började drömma om att kunna bo så en dag. Sverige känns så tryggt, så barnvänligt, så stressfritt jämfört med livet i USA. Det är svårt att förklara skillnaden. Men människorna här känns mer personliga och allas hem är så hemtrevliga och fina. Jag älskar att alla har ljus på borden.
"Titta bara vad som hände på Cypern. Han hamnade utanför laget och då var det bara för oss att flytta igen."
Maggie Tyus
För första gången någonsin vet Maggie redan nu var Marcus kommer att spela nästa säsong. Tvåårskontraktet med Dolphins gör en stor skillnad. Det sänker stressen, det förlänger horisonten.
– Mina släktingar har alltid frågat om det där. ”Vadå? Vet ni inte var ni ska bo i augusti? Vet ni inte ens i vilket land?”. De har aldrig förstått hur man kan leva med den ovissheten.
Vilka andra reaktioner får du på er livsstil?
– Många gläds med oss och tycker att det är spännande. Men vissa säger så elaka saker till oss.
Som vad?
– Som att det inte är bra för våra barn.
Det måste väl vara det mest elaka man kan säga till en mamma?
– Ja, eller hur? Jag tror tvärtom att det här livet är bra för dem. Mina barn får uppleva så mycket, de får lära sig andra kulturer, de får se annat, de får lära känna olika typer av människor. Det hade de aldrig fått om vi hade bott kvar i Omaha. Det är så orättvist att höra det. För mitt fokus är att se till att mina barn har det så bra som möjligt. Jag tar på mig att ordna allt, men det är mitt eget fel också. Jag vill ha kontrollen. Jag vet att Marcus är bortskämd.
Var får du kraft ifrån?
– Kaffe, haha.
Är det rimligt att du ska ta på dig så mycket?
– Alltså, först och främst: Marcus är en fantastisk pappa. Han hjälper så klart till där hemma, men jag ser det som min uppgift att se till att han ska kunna fokusera på sin basket. Det är ju anledningen till att vi lever det här livet. Jag vill inte att han ska känna någon annan press, förutom den pressen som han känner på basketplanen. Om han inte spelar bra påverkar det vår familj så starkt.
Kan du förklara det?
– Titta bara vad som hände på Cypern. Han hamnade utanför laget och då var det bara för oss att flytta igen.
Vilka andra fördelar ser du med livet ni lever?
– Vi tillbringar så mycket tid ihop som en familj. Visst, Marcus tränar, spelar match och reser men trots det finns det så mycket tid över.
Fyraåriga Malin öppnar vant grinden och visar stolt vägen till lekparken. Tvååriga Mavery åker rutschkana. Sedan lyfts hon upp i luften av mamma och får en blöt puss som får henne att skratta.
Trygghet, glädje, kärlek.
Det här är en perfekt slutscen som beskriver Maggies liv just nu.
Förhoppningsvis dröjer det länge, länge innan hon tvingas köpa en ny julgran igen.
Kuriosa om Maggie Tyus
1: Hon betalade sin universitetsutbildning inom marknadsföring med hjälp av tre jobb. Nanny, manager på ett bostadsbolag, och VIP-ocktail-servitris på en nattklubb tre nätter i veckan.
2: Hennes släkt är mestadels polsk katolsk. Men hennes mormors mormors mormor är döpt utanför Jönköping.
3: Just nu skriver hon på en barnbok. Den heter ”Hemmet är där familjen är”. Budskapet är att en familjs hem inte består av väggar. Det handlar snarare om vilka minnen man skapar tillsammans och vilka hinder man tar sig förbi som en familj.