Malin och Svante Allerth förlorade sin bror för snart 25 år sedan när en minibuss krockade med en lastbil på väg till Bodaborg i Karlskoga.
Klockan 08:43 på morgonen 26 februari 1999 slår en lastbilschaufför larm via sin mobiltelefon till SOS Alarmering i Örebro. Han har räddat sig ur sitt brinnande fordon och berättar upprört om en krock med en minibuss och flera omkomna. Platsen är nära Villingsberg, en mil öster om Karlskoga.
– Jag satt och kollade på tv med en kompis efter skolan när pappa kom hem. Vi gick ut i köket och han lyfte upp mig på diskbänken. Han tittade på mig och sa att Andreas är död.
Han lyfte upp mig på diskbänken. Han tittade på mig och sa att Andreas är död.
Malin Allerth
Syster
Orden är Malin Allerths. Hon var åtta år när hennes bror Andreas omkom tillsammans med sex andra ungdomar och två vuxna från Rambodals fritidsgård. Minibussen var på väg till Bodaborg i Värmland när olyckan inträffade. Det var sportlov.
De tre syskonen Allerth. Bilden togs bara två veckor före olyckan.
Det finns ett litet minnesbord för Andreas Allerth i radhuset där hans föräldrar bor. "Alla har sitt sätt att hantera sorg", säger Malin Allerth.
Svante och Malin Allerth. Och i hörnet vakar deras bror över dem. "Jag tror att jag har en skyddsängel som finns där. Det är Andreas", säger Svante Allerth.
Folkbladet träffar Malin Allerth och hennes bror Svante i föräldrahemmet i Smedby. Snart har det gått 25 år sedan den fasansfulla olyckan. En olycka som drabbade hela kvarteret där de växte upp. Alla i minibussen hade en koppling dit och många drabbades av tragedin. Det var klasskamrater, vänner, syskon, närstående eller barn som fanns med i bussen.
Svante Allerth är 25 år i dag. Han var inte ens ett år gammal när hans bror omkom i olyckan. Malin Allerth är 34 år i dag. Hon har starka minnen från tiden efter olyckan. En del händelser har suddats ut.
– För mig har ändå alltid Andreas funnits med. Vi har alltid gått till graven och jag tror att jag har en skyddsängel som finns där. Det är Andreas. Jag vill inte att han och de som var med i olyckan ska glömmas bort, säger Svante Allerth.
Jag tror att jag har en skyddsängel som finns där. Det är Andreas.
Svante Allerth
Bror
Svante Allerth var inte ens ett år när han förlorade sin bror i olyckan. "Jag försöker få reda så mycket jag bara kan om honom. Men det är som om han alltid har varit med mig"; säger han.
För Malin Allerth har hennes brors död påverkat hennes liv mycket. Hon berättar om hur en åttaåring lägger skulden på sig själv. Samtidigt säger hon att en del händelser från dagen har suddats ut.
– Jag minns inte vart pappa gick. Men han gick hemifrån när han berättat för mig att Andreas var död. Mamma var ute med Svante i barnvagnen. Jag sa till min kompis att gå hem. Jag gick till fritidsgården. Det var kaos. En massa människor. Jag tror att pappa var där. Jag minns inte så klart. Jag vet att jag tänkte att det inte skulle ha varit Andreas. Det borde ha varit jag.
Jag vet att jag tänkte att det inte skulle ha varit Andreas. Det borde ha varit jag.
Malin Allerth
Syster
Malin Allerth var åtta år när hennes bror dog. "Jag tänkte "varför kunde inte jag ha dött istället", säger hon.
Ett tidigt eget minne för Svante Allerth när det gäller familjens stora sorg handlar om sorgearbetet och hur det påverkade hans mamma och honom själv. Bara några år gammal fick han starka känslor.
– Skolans kurator kom hem till oss ibland för att tala med mamma. Ett starkt minne var att jag ogillade när kuratorn kom hem till oss. Mamma blev alltid ledsen och det ville jag inte. Jag ville skydda mamma, säger han.
Ett starkt minne var att jag ogillade när kuratorn kom hem till oss.
Svante Allerth
Bror
Rambodalsskolan i Norrköping dagen efter att sju pojkar och två vuxna omkom i en trafikolycka utanför Karlskoga. Klasskamraterna skriver en hälsning till de omkomna på tavlan.
Svante och Malins sätt att tackla förlusten av ett syskon har varit olika. Svante Allerth berättar att han fått sin bild av sin bror från omgivningen. Från familjen, från hans brors kompisar. Från människor som kände Andreas. Malin Allerth har kämpat med sin sorg och saknad på ett annat sätt.
– Det fanns säkert anledningar till att jag blev utåtagerande. För det blev jag. Men det kändes som att jag blev kvarlämnad. Samtidigt har mina föräldrar alltid funnits där. De har kämpat och hållit ihop. De har gjort sitt bästa. En del hade kanske inte klarat att hålla ihop. Men det har de gjort under alla år. Olyckan har lärt mig att ta vara på varje bra stund. Du vet aldrig när det kan ta slut, säger hon.
Olyckan har lärt mig att ta vara på varje bra stund.
Malin Allerth
Syster
– Det finns en sammanhållning här i kvarteret. Flera familjer drabbades direkt av olyckan och jag har alltid känt att jag får vara med. Även fast jag var yngre. Jag har kunnat fråga om Andreas och många har berättat om honom. Med åren har jag fått en klarare bild av vem min bror var. Det är jag mycket tacksam över. Jag tänker ofta på Andreas, säger Svante Allerth.
En bild från 20-årsminnet av den tragiska bussolyckan. Niklas "Tibbe" Tiborson, i fokus på bilden. Han jobbade under många på fritidsgården i Rambodal. I år kommer det också hållas ett fackeltåg för att hedra de omkomna.
Den 26 februari hålls ett fackeltåg till minne av de som omkom i olyckan. Det har gått 25 år sedan de förlorade sin bror. Det blir ett gemensamt fackeltåg från Rambodals fritidsgård till Styrstad kyrka.
– Där kommer vi att hålla en minnesceremoni för att hedra våra saknade. Men alla är välkomna. För oss är det ett sätt att hålla minnet av våra nära vid liv, säger Svante Allerth.
Nio personer omkom på morgonen den 26 februari 1999. Lastbilen började brinna när den släpade minibussen framför sig.
Men vad hände egentligen den där morgonen 1999? Ingen kan veta exakt. Malin och Svante Allerth har i olika grad försökt ta reda på hur det gick till.
– Men egentligen spelar det ingen roll. Det var ingens fel. Det vill jag ha sagt. Vad jag har förstått slutade chauffören efter dödsolyckan, säger Svante Allerth.
Enligt Dagens Nyheter inleds olycksförloppet med att minibussen sladdar över på fel vägbana i snömodden och krockar med lastbilen i en uppförsbacke och svag högersväng. Den första sammanstötningen sker just vid en E18-skylt för avfarten till Villingsberg skjutfält. Vid kollisionen ska minibussen ha fastnat i lastbilen och sedan dragits efter den en sträcka. Allting fattade eld.
Långtradaren, som var på väg mot Örebro i vinterväglag, var lastad med långa fjärrvärmerör, vars tjocka isoleringsmaterial av plast började brinna och rinna ner på vägbanan som förvandlades till ett eldhav. Branden tog uppemot två timmar att släcka för räddningstjänsten, som var på plats 16 minuter efter SOS-larmet.
Göran Gunnarsson var presstalesman hos polisen den där dagen för 25 år sedan. En lastbil krockade med en minibuss. Nio personer från Rambodals fritidsgård omkom.
Göran Gunnarsson var polisens presstalesman i Örebro län den här morgonen 1999. Med över 40 år som polis är det här bland det värsta han har varit med om, säger han:
Då förstod jag vidden av det som hade hänt. Jag sa att det inte hade gått bra.
Göran Gunnarsson
Polisens förre presstalesman i Örebro län
– Ja. Vad säger man? Jag var som i en bubbla hela den dagen. Jag minns att det var kö när jag kom till platsen. Bilkö och kaos. Jag fick information om att det var flera minibussar som hade varit på väg från Norrköping till Karlskoga. Jag gick långsamt bakåt i kön och kom fram till minibussarna. De frågade hur det hade gått och berättade att det var nio personer i bussen. Då förstod jag vidden av det hela. Jag övervägde vad jag skulle säga. Men jag sa att det inte hade gått bra, säger Göran Gunnarsson.
Olyckan inträffade i närheten av skjutfältet i Villingsberg på E18. Det ligger i närheten av Karlskoga.
Enligt honom var det snorhalt på sträckan den här morgonen. Han vet det för att han själv höll på att halka omkull när han kom till platsen. Just där olyckan skedde fanns inga mitträcken.
– Det var smalt på platsen. Med mitträcken hade inte olyckan kunnat hända, säger han.
Det är bland det värsta jag varit med om.
Göran Gunnarsson
Polisens förre presstalesman i Örebro län
Hur påverkade olyckan dig?
– När jag åker hem hör jag min egen intervju, då förstår jag vad som har hänt och då var jag tvungen att köra in till kanten. Jag kunde inte fortsätta. Jag påminns ibland om olyckan. Det är bland det värsta jag varit med om. Så unga människor där livet plötsligt tar slut, säger Göran Gunnarsson.