– I Sverige är det antingen fricamping eller dyr camping-camping som gäller. I Europa finns det massor med gratis platser, som liknar en parkeringsplats där du får parkera men inte ställa ut bord och stolar, berättar Alexandra Landegren.
Alexandra Landegren och hennes man bor sedan fyra år tillbaka i ett egensnickrat hem på hjul. En ovanlig livsstil som ökar i popularitet, mycket tack vare dess synlighet på sociala medier. I folkmun kallas det vanlife och Alexandra tycker att övriga Europa är bättre rustat för sådana som dem.
För sex år sedan kände Alexandra att tiden bara räckte till jobb och kringarbete till jobbet: göra matlådor, diska matlådor, sminka sig, sminka av.
– Det kom till en punkt där jag var så himla olycklig i det vi kallar ekorrhjulet, springandet. Den ständiga nedräkningen till helg, semester, till lunch och att gå hem, berättar hon.
Hon jobbade som handläggare på en statlig myndighet med en bra lön och hade en walk in-closet fylld med kläder, handväskor och skor.
– Ändå kände jag att någonting skaver. Inget av det här gjorde mig lycklig.
Att Alexandra Landegren skulle leva det här livet idag hade hon aldrig trott på för sex år sedan. Här ute på äventyr i Spanien.
"Inte ens i mina vildaste fantasier", säger hon.
Alexandra kände det kan inte vara meningen med livet att springa på så här, år ut och år in tills man dör.
– Antingen måste vi ändra på livet eller så orkar jag inte mer, säger Alexandra.
Hon ville jobba mindre och leva friare – men hur skulle det gå till? Då måste man sänka sina utgifter och de största utgifterna hörde till boendet. Idén om att bo i en van började formas. Efter ett gediget letande hittade de en bil på Blocket med två säten fram och ett stort, tomt utrymme bak.
"Ibland kan jag sakna en ugn, jag gillar att baka bröd och fikabröd", säger Alexandra Landegren.
I övrigt saknar hon ingenting i sin van.
Alexandra Landegren och hennes man har byggt allt inne i bilen själva. Det tog ungefär ett och ett halvt år innan den var klar att flytta in i, sedan har de byggt till grejer med tiden.
Planen var att ta tjänstledigt ett halvår och testa på livet – sen kom pandemin och de tvingades dra tillbaka sina tjänstledigheter. I samma veva skulle huset de hyrde lägenhet i säljas.
– Då bestämde vi att vi hoppar. Vi kör fullt ut, byggde klart och flyttade in i den.
Under pandemin var det inte helt enkelt att resa runt, istället flyttade paret in i bilen och jobbade på.
– Då kunde vi spara nästan båda våra heltidslöner varje månad i ett år. De pengarna räcker ju väldigt länge när man lever som vi gör, förklarar Alexandra.
När pandemin lättade lite ansökte de om nya tjänstledigheter, men bara Alexandras man fick sin beviljad.
– Då sa jag upp mig. Känslan var obeskrivlig. Jag har aldrig upplevt något liknade.
"Det var drömmen att kunna säga upp sig från ett arbete jag inte trivdes med", säger Alexandra Landegren.
Den ekonomiska friheten gjorde henne totalt orädd. De var förberedda och såg att pengarna skulle räcka i flera år utan att jobba.
– Vi har inga lån och därför inga amorteringar eller ränta. Ingen hyra eller elräkning.
Med hjälp av solceller på taket blir deras boendekostnader nästintill noll. Hennes man kan dock hoppa in på sitt gamla jobb när de är i Sverige, några gånger om året.
Alexandra är numera författare och har skrivit om sin egen resa i Drömmen om ett annat liv: Att lämna ekorrhjulet och följa sin egen väg.
– Det hoppas jag är första steget på att kunna jobba för sig själv och vara fri i det med, jobba var och när jag vill.
Boken ifrågasätter normerna kring hur vi förväntas leva, bo och konsumera, vad som är viktigt på riktigt; hela den inre resa Alexandra själv har gjort. Responsen på boken har varit överväldigande.
– Så mycket fina recensioner och meddelanden från folk som inte bara tyckt om den utan säger att den gjort någonting med dem, inuti.
Med sin bok "Drömmen om ett annat liv : Att lämna ekorrhjulet och följa sin egen väg" har Alexandra Landegren inspirerat läsare till att rensa ur sina hem och leva mer minimalistiskt, låta bli en onödig utbyggnad och jobba med det de har. Allt för en mindre materialistisk och konsumtionsartad livsstil.
– När jag började känna att livsstilen enligt normerna kanske inte är för mig kände jag mig väldigt ensam, och tänkte att det finns inget alternativ, det är bara att bita ihop – det är mig det är fel på.
Idag förstår hon att det inte är så. Med boken vill hon säga att det finns andra sätt att leva på, det går och är okej att göra saker annorlunda.
I början av deras vanlife körde Alexandra och maken runt i Europa lite på känsla, nu är det inte alltid så. Den senaste vintern spenderades i ett litet område i Portugal där de bara bytte mellan några favoritplatser där de visste att det finns bra möjlighet till surfing.
Vissa förstår henne inte alls.
– Ibland blir vissa nästan förolämpade av att jag inte vill ha samma sak som de har. De går nästan i försvarsställning: "Vad är det för fel med ett stort hus?".
Kritiken sägs inte alltid rakt ut, men kan märkas i tonfall och blickar. "Ska ni bo i den där?" Efter första turen i Europa sa vissa "Nu är det väl dags att skaffa ett vanligt jobb och en lägenhet?"
På vägarna träffar de många likasinnade.
– Det har varit väldigt betydelsefullt. Det kan bli lite ensamt i Sverige, bland folk som är mitt i ekorrhjulet. Man blir väldigt udda.
Målet för Alexandra Landegren var aldrig att bo i en van, utan vanlife blev verktyget till ett annat typ av liv, på egna villkor.
Alla vanlifers gör på olika sätt för att gå runt: vissa är influencers eller jobbar på distans, vissa jobbar i perioder eller pluggar.
– Jag tror ju att alla kan göra det men det krävs ju att du har ett starkt "varför". Det är klart en stor omställning, där många tror att det ska vara trångt eller kallt, men vill man kan man göra det.
Vanlife är inte heller det enda sättet att komma i från ekorrhjulet.
– Vissa flyttar ut på landet och bor billigare utan massa lån, odlar egen mat, syr egna kläder, slutar köpa onödigheter och kan jobba mindre. Det beror på vad man drömmer om.
Nu skriver Alexandra Landegren en roman och pluggar kreativt skrivande på distans. Hon vill inte avslöja vad romanen handlar om mer än att temat återigen är normer.