Han såg faktiskt lättad ut på presskonferensen bredvid ordförande Yvonne Anglesjö och förre stormålvakten Conny Gyllander.
Pressen på Czarnecki har varit hård, både utifrån och inifrån. Nu känner 51-åringen att han har gjort sitt.
– Det är någonting som har vuxit fram sedan i januari. Yttre påverkan går bra att hantera när gruppen är stark internt, men så har det inte varit med allt som hänt i föreningen den här säsongen.
Även fjolåret var påfrestande. Ambitionen att som sportchef på ett långsiktigt sätt styra upp spelarutveckling och ta föreningen till nästa steg fick han ställa åt sidan ganska omgående.
– Strategiska frågor hur man utvecklar en förening tar lång tid. Här har det handlat om att rädda veckan, rädda dagen. Det har blivit mycket brandkårstjänst. Förra året var brutalt jobbigt med 19 inlånade spelare för att rädda kontraktet och i år har det varit jobbigt på andra sätt med all turbulens. Energin sipprar ut, säger Czarnecki som ändå tycker att alla har kämpat och gjort så gott man har kunnat.
– Jag tycker man ska vara glada över att vi har ett allsvenskt lag i stan. Det är inte så dåligt som folk gör gällande. Jag är stolt över det vi har gjort och har kämpat så in i helvete.
Czarnecki fick ingen lätt uppgift när han i april 2014 fick ta över efter närmast kultförklarade föregångaren Pelle Hånberg.
– Vi var väl sex man i truppen när jag kom, ungefär som nu. Men det löste sig och det tror jag att det kommer att göra nu också.
Med minsta möjliga marginal lyckades han styra laget till en åttondeplats och chans att kvala sig hela vägen till SHL.
Väl där hittade Vita Hästen nya krafter och en superform. Allt gick lagets väg och man nådde hela vägen till en avgörande matchserie mot Modo. Modo vann i fyra raka men de festliga publikmatcherna i Himpa lever nog starkt i minnet för de som var där. Även så för Czarnecki själv.
– Första året var fantastiskt. Det är nog mitt bästa i karriären som tränare, säger han.
Och vad händer nu?
– Nu ska jag öppna upp för att hitta ett jobb utanför ishockeyn. Jag är 51 år och har gjort den här resan klar känns det som. Inom ledarskap och att stärka grupper kan min bakgrund vara nyttig. Familjen kommer att bo kvar i Söderköping och jag kan följa Hästen från läktaren och käka en korv utan att få ont i magen.