Valdo bytte in sig själv - och avgjorde

Det är elva år sedan Evans Valdo Nyabaro kom till Norrköping och IK Sleipner.

Här blev han snabbt "Valdo" med stans stora fotbollsfamilj.

Efter så lång tid i landet är han naturligtvis rotad i den blågula myllan. Vi träffar honom i Klockaretorpet där han bor med familjen i radhus. Sönerna Malcolm, 7, och Nicholas, 4, är hemma och myser i det vackra sommarvädret.

Att Valdo testar tränaryrket kommer nog inte som någon överraskning för någon. Den sympatiske mittfältaren har länge funderat på att prova och nu får han utlopp för sina idéer i fotbollsfyran.

- Jag lyssnar gärna på spelarna, men det är jag som bestämmer, säger han och skrattar. Det är viktigt att vara tydlig. Jag tycker själv jag passar bra som tränare.

Att vara spelande tränare kan vara en svår balansakt, men resultaten hittills har varit riktigt bra.

Azech SF, som bildades av syrianska invandrare för 32 år sedan, hänger med i toppen av serien. Precis som förväntat.

- Ja, målsättningen har hela tiden varit att vi ska vara med där framme. Jag är väldigt nöjd med resultaten så här långt.

Hur länge tänker du fortsätta spela?

- Vi får se. Det här kan vara min sista säsong.

Azech har en härlig blandning spelare från olika kulturer och världsdelar.

Här finns naturligtvis syrianer, men även svenskar, afrikaner och en handfull brasilianare. Bland annat.

Vilken typ av fotboll spelar ni?

- Vi tar det bästa från olika stilar. Men meningen är att vi ska vara ett spelande lag med snabba passningar. Det ska vara kul att se oss, säger 35-åringen som numera är svensk medborgare.

I söndags blev det skön seger och tre viktiga poäng i toppmötet mot Eneby.

Azech tog ledningen efter en halvtimme genom brassen Fabio Pinheiro men sedan stod matchen länge och vägde.

30 minuter före full tid tog Valdo beslutet att sätta in sig själv i anfallet.

Ett lyckodrag, skulle det visa sig.

I 72:a minuten satte han 2-0 och kort därpå hamrade han i spiken, 3-0.

Det var hans femte mål för säsongen och matchens sista.

Ändå är kenyanen inte känd som någon målspottare av rang.

Under åren i Sleipner (åtta säsonger) slet han mest på mittfältet och spelade fram kompisarna i anfallet.

Som tränare kan han ju själv avgöra var han ska spela.

- Ha ha, så är det ju! medger han glatt.