Vadstena-tjejen visade sig vara ganska blyg och försiktig men efter två år i franska Montpellier och ett år i Chelsea som utlandsproffs, är det i dag kanske den spelare vi hoppas mest på inför damernas EM-fotboll nu i juli.
Tittade lite på genrepet mot Brasilien på Friends förra veckan och Stinas avslutande 3-1-mål, med en chip över den utrusande målvakten, var en läckerhet. Hon visade där vilken fruktad målskytt hon är, vilket laget kan få stor nytta av i EM.
Stina fick sin fotbollsuppfostran i lilla Vadstena GIF. Pappa var tränare för hennes bror och då ville Stina alltid vara med.
– När jag var 6-7 år började jag träna regelbundet under Mikael Westerberg och Niklas Lindman, berättar hon.
Redan som 15-åring blev Stina ett intressant namn för våra ungdomslandslag, Här lite statistik som visar vilken målhunger hon hade redan i unga år:
U 17-landslaget: 16 kamper, 11 mål.
U 19-landslaget: 29 kamper, 34 mål (!)
U 20-landslaget: 4 kamper, 3 mål.
Lägg därtill att hon sedan entrén i Linköpings FC 2013 hann med 75 mål innan hon 2017 skrev på för franska Montpellier. Ett kanske lite överraskande val, då många storklubbar i Europa var på jakt efter henne och erbjöd bra kontrakt.
– Jag är mån om att vara i en miljö där jag trivs och det känns extra bra att när jag får sällskap av två så skickliga spelare som landslagskompisarna Sofia Jacobsson och Linda Sembrandt i klubben, berättade Stina då.
Hennes proffsäventyr i Frankrike blev succé direkt, då hon avgjorde ett toppmöte mot Paris SG. Men därefter blev det motigare och efter två år valde Stina att avbryta 2,5-årskontraktet med den franska klubben och flytta hem till Sverige. Detta efter 26 mål på 43 matcher i franska ligan.
Stina valde först att spela för Linköpings FC igen, där det blev nio mål under säsongen. Direkt efter sista matchen meddelade BK Häcken att man ville värva Stina, ett ärende som blev mycket infekterat och först i april 2020 gav Svenska Fotbollförbundets skiljenämnd Häcken rätt att skriva kontrakt med Stina.
– Det var inga roliga månader, men jag hoppades hela tiden att det skulle lösa sig, säger Stina i dag.
I början på 2022 skrev hon så på ett kontrakt med Arsenal där det blivit elva matcher och sex mål hittills i vår. Den 5 februari kom första målet i en 1–1-match mot Manchester United.
– Jag stortrivs i England och Arsenal. Det är en fantastisk klubb, där jag får chansen att utvecklas ännu mer.
Det kan nog behövas för många hoppas att Stina ska bli den matchvinnartyp som damlandslaget behöver i kampen om EM-guldet. Genom åren kanske ni ofta läst om att Sverige gått långt i mästerskapen och kollar man statistiken så visar det sig att vi bara tagit guld en enda gång i EM-, VM- eller OS-sammanhang och det var premiäråret för EM 1984 där Pia Sundhage satte den avgörande straffen. Annars har det handlat om silver och brons, nu senast blev vi ju tvåa vid OS i Tokyo efter strafförlusten mot Kanada.
Sverige inleder gruppspelet i EM den 9 juli mot Nederländerna, 13 juli möter vi Schweiz och så avslutas gruppspelet den 17 juli mot Portugal.
Naturligtvis ingen lätt lottning. Ettan och tvåan går till kvartsfinal och förhoppningen är att Sverige även ska ta sig vidare ända till finalen som spelas 31 juli.
De svenska tjejerna har varit samlade i Båstad i tio dagar och mötte förra tisdagen Brasilien på Friends inför drygt 33.000 åskådare. Intresset för svensk damfotboll har onekligen vuxit de senaste åren, även om de allsvenska publiksiffrorna ligger kvar på ungefär samma nivå år efter år. Vid enstaka matcher, som när Hammarby och AIK möttes 10 oktober i fjol kom det hela 18 537 åskådare till Tele2 Arena. Det innebar nytt publikrekord, det gamla hade Linköping sedan 2008 då 9 413 åskådare såg mötet mot Umeå.
Varför drar då inte damallsvenskan mer folk (herrarnas snitt ligger runt 10.000 åskådare per match, damerna kommer knappt upp i 1.000!)?
Det finns naturligtvis en del förklaringar som att damfotbollen ännu inte har nått samma status som herrfotbollen. Det är färre yngre flickor som väljer att spela fotboll än pojkar. Dessutom så är det fortfarande oerhört stor löneskillnad mellan dam- och herrklubbarna vilket gör att i stort sett alla duktiga svenska damer lockas av spel utomlands. Sedan i stort sett alla storklubbar ute i Europa börjat satsa på damlag hänger våra svenska klubbar, inte ens Rosengård och BK Häcken, med i löneutvecklingen.