Stackars Johan Garpenlöv.
Det var inte så här VM-äventyret i Riga skulle bli med blytunga torskar mot Danmark och Belarus. Det har aldrig tidigare hänt i VM-historien att Tre Kronor trillat mot danskarna, men med en rejäl portion svenskt övermod och en hårresande loj och oinspirerad insats var det blågula fiaskot ett faktum.
En gång är ingen gång, brukar det heta, men blixten slog ned på nytt och efter 0– 1 mot Vitryssl... förlåt Belarus, plockade den samlade expertisen som väntat fram stora motorsågen.
Garpenlöv visade förvisso inga stora känslor utåt, men bakom stenansiktet måste tvivlen ha väckts: Vad är egentligen problemet med det här laget?
Ett missat slutspel i ett coronadevalverat VM skulle helt säkert ha kostat stockholmaren jobbet. Det tålamodet, fortsatta förtroendet, finns inte på den här nivån och de svenska kraven ska naturligtvis vara skyhöga även om tiden är förbi då det fanns en tydlig gränsdragning mellan de stora hockeynationerna och blåbären.
Nu är det inte bara Sverige som åkt på förnedrande förluster i detta hockey-VM som egentligen skulle ha spelats i Belarus men som flyttades till Lettland på grund av oroligheterna i samband med Aljaksandr Lukasjenkas diktatorskap i den ryska lydstaten.
Kanada har minsann också förlorat, ryssarna föll mot Slovakien och Kazakstan slog regerande mästarna Finland. Vi kan snacka om de stora skrällarnas världsmästerskap så här långt.
Till svenskarnas försvar ska sägas att den trupp som "Garpen" plockat med sig till Baltikum långtifrån är det bästa vi har att komma med. Vi har ungefär hundra duktiga spelare i Nordamerika, fem av våra många NHL-stjärnor är på plats i Riga. Förmodligen skulle man kunna plocka ihop tre-fyra svenska trupper som är bättre än denna.
Det urvalet har självfallet inte Danmark eller Belarus som har de flesta av sina bästa spelare på plats. Noterbart är att Johan Garpenlöv har 20 VM-debutanter till förfogande, många av dem okända för många tevetittare hemma i stugorna.
Först i Tre Kronors tredje match på tisdagen var det dags att sätta ned skridskon och vi saknade inte våra transatlanter ett dugg. Mot Schweiz visade kronorna att sömnen är över. På alla plan såg allt mycket mer gediget ut och puckarna landade i mål. Sju stycken. Det grusade självförtroendet fick ny livskraft och spelet andades till och med klass mellan varven.
Ordningen återställd? Det skulle jag inte våga säga.
Tre Kronor kan fortfarande missa slutspel, i så fall för första gången sedan 1985. Fyra matcher återstår och vi måste förmodligen vinna tre av dem. Då har vi bland annat ryssar och tjecker kvar att tampas med.
Ni missade väl inte de lettiska värdarnas kupp mot Belarus sedan Lukasjenkas busar tvingat ned ett Ryanair-plan med regimkritikern Roman Pratasevich i söndags?
Letterna var snabba med att hala Belarus flagga utanför isstadion och hissade i stället landets "oppositionsflagga" som använts i manifestationer mot Lukasjenkaregimen sedan 1995.
”Bland flaggorna hissade vi det fria Belarus flagga. Den här flaggan har anförtrotts mig av politiska flyktingar från landet. En flagga som representerar en regim som ägnar sig åt statlig terrorism hör inte hemma i Riga – så vi tog ner den”, skrev Rigas borgmästare Martins Staķis på Twitter.
Låt vara att internationella hockeyförbundet dissade aktionen. Jag tyckte den är rakryggad och väldigt mänsklig.