Steven Örnerstedt blev juniorvärldsmästare i bänkpress i klassen -120 kilo.
22-åringen från Norrköping är stans okände världsmästare – i alla fall tills nu. När Sporten träffar Steven Örnerstedt på Comet Gym i Haga gratulerar de andra gymbesökarna till det färska bänkpressguldet i Vilnius, Litauen, men utanför den lilla kärnan är det en mer anonym tillvaro.
– Kul, säger han om uppmärksamheten runt honom själv och styrkelyftssporten.
Eftersom Norrköping saknar en styrkelyftsklubb (Norrköpings AK är en tyngdlyftningsklubb) började Steven tävla för Linköpings AK innan han bytte till Hallsbergs AK för några år sedan. Han är alltså styrkelyftare (bänkpress, marklyft och knäböj) i grunden men efter en ryggskada för några år sedan har fokus legat på bänkpress.
Det var i det momentet karriärens hittills största framgång kom på junior-VM nyligen. Steven vann guld i klassen -120 kilo efter en serie på 202,5, 205 och 210 kilo.
Det är mycket rävspel och taktik med vikterna som väljs och Steven själv var inte medveten om att det var ett guldlyft efter att han hade hivat upp 210 kilo.
– Jag gav coacherna uppdrag att bestämma vikterna och visste inte att det var klart med guld efter 210 kilo. Men när jag fick reda på att jag vann var det jätteskönt. Det var när jag kom ut och folk började gratulera. Då var det en oerhörd lättnad och självklart glädje. Det var ju mitt första VM så det var mycket nerver, berättar Steven i gymmet före ett av veckans fem pass.
Steven Örnerstedt tränar fem dagar i veckan.
Steven Örnerstedt fick diagnosen diabetes 1 som 13-åring.
Trots det, eller kanske tack vare, har han nått toppen inom styrkelyft. Den tunga träningen blev ett sätt att hantera sjukdomsbeskedet och få kroppen att må så bra som möjligt.
När sjukdomen slog till rasade han från 71 till 57 kilo innan vändningen kom.
– Jag började ju träna för att läkarna sa att det var bra. Först körde jag boxning och gick på gym som komplement. Men jag var så dålig boxare och fick bara stryk så då slutade jag med det, haha. Sen fastnade jag i styrketräningen och blev kvar här liksom, beskriver han.
Men träningen har hjälpt mot diabetes?
– Ja, det är bra att röra på sig för att hålla sockernivåerna jämna. Det var bra att hitta något att göra också.
Hur påverkar sjukdomen ditt dagliga liv? Har du kontroll?
– Ja, det är inga problem så. Jag insulinbehandlas. Det är sprutor när man ska käka och jag måste hålla koll på värdena.
Hur påverkar det din förmåga att bli starkare när du har diabetes i grunden? Är det en extra bedrift att du har blivit så bra?
– Insulin är ett ganska kraftfullt hormon. De här sockernivåerna och kroppens förmåga att ta upp näring, det blir ju lite försvårat av diabetes. Mina nivåer är aldrig riktigt jämna så lite problem och bekymmer är det. Jag kanske har helt dumma värden när jag ska köra ett träningspass och då blir det ju sämre, konstaterar han.
Steven Örnerstedt överst på prispallen i Vilnius.
116 kilo fördelat på 173 centimeter. Det är en kompakt kropp med hundra procent råstyrka som Steven har byggt upp.
– Stabilt BMI, säger han och skrattar.
Karriären har gått stadigt uppåt med medaljer och ungdomsvärldsrekord. Han har ett år kvar som junior och sen blir det en rejäl utmaning att hävda sig i seniorklassen.
– Mitt pers på tävling i bänk är 215,5 men jag skulle säga att jag ligger runt 220 nu. För att konkurrera bland seniorerna på världsnivå behöver jag nog göra runt 235–240. Målet är också att komma tillbaka och köra alla tre momenten i styrkelyft, säger Steven Örnerstedt.