NÀr det först nÄdde mig att vi utbildar ryttare likt minioner pÄ rad vid hÀstnÀringens tre riksanlÀggningar blev jag lite fundersam. Det handlar om WÄngen, Flyinge och Strömsholm.
Man ska se likadana ut, man ska bete sig likadant. Helst ska hÀstarna se likadana ut och bete sig likadant. Som en sammansmÀlt massa som blir till ett.
En omöjlighet? Nej, inte om man vidtar disciplin.
För mig ger vittnesmĂ„len frĂ„n vĂ„ra stora skolor med anor frĂ„n förr, tankarna till Jan Guillous âOndskanâ. Ăven om skolorna inte utnyttjar samma typ av kamratuppfostran som i filmen sĂ„ ger berĂ€ttelserna frĂ„n vissa unga flickor mig en bitter eftersmak i munnen. Alla kĂ€nner sĂ„klart inte sĂ„. NĂ€r det handlar om sĂ„na hĂ€r saker sĂ„ rĂ€cker det faktiskt med att nĂ„gon eller nĂ„gra upplever krĂ€nkningar och sĂ€rbehandling för att vi ska ha ett stort problem.
Jag vet flickor som fÄtt till sig att de mÄste bli smalare för att lyckas som ryttare. Som om de inte lytt order blivit sÀrbehandlade bÄde av lÀrare och andra elever. Och detta pÄ en av vÄra största skolor.
Det konstiga Àr att ingen pratar om det. Att ingen vill ta i ridsportens smutsiga byk, det vet vi ju sen innan. Men det kanske Àr dags att börja stÀlla krav pÄ skolorna nÀr det kommer till beteende och vÀrdegrund. Det kanske Àr dags att nÄgon börjar prata om regler, bÄde officiella och inofficiella sÄdana. För enligt mina kÀllor finns det gott om bÄda.
âPersonal, studenter, studerande, elever och deltagare bĂ€r klĂ€dsel med diskreta fĂ€rger som ger ett yrkesmĂ€ssigt, professionellt och sĂ€kerhetsmĂ€ssigt intryck. Detsamma gĂ€ller utrustning till hĂ€starna.â, stĂ„r det i de tre skolornas skrivna policy. Elever förklarar innebörden av detta för mig, för det lĂ„ter ju Ă€ndĂ„ vettigt nĂ€r man lĂ€ser det. Det finns ju enorma fördelar i att alla âser likadana utâ. Som en elev sa till mig: âMan fokuserar mer pĂ„ hĂ€star och ridning Ă€n klĂ€der och mĂ€rkenâ. Och sĂ„ Ă€r det kanske. Men om man mĂ„ste vara skitsnygg och stĂ€dad hela tiden, Ă€r det inte i sig ett problem för lĂ€ttpĂ„verkade unga?
Dessutom vittnas det om att de inofficiella reglerna Àr mycket striktare Àn sÄ. Exempelvis elever som skickas hem för ombyte om de har urringning eller för korta Àrmar. Detta strÀcker sig Àven till fÀrgval. Diskreta fÀrger Àr det som gÀller. Dessutom sÀger flera oberoende kÀllor att matchning Àr ett krav.
Men vad hÀnder nÀr man kommer till hÀst dÄ. JodÄ, ingen barbackaridning och knappt uteritter tillÄts, en sÀkerhetsfrÄga och helt rimligt. SÀkerheten framförallt.
NĂ„gra regler om hĂ€stras finns inte. Men det kan bli svĂ„rt att komma med helt andra raser. Det ligger nĂ€mligen i lĂ€rarnas hĂ€nder. LĂ€rare kan med andra ord stoppa raser som inte anses klara utbildningen. Det i sig Ă€r ju inget. Men enligt eleverna fĂ„r man anvĂ€nda anlĂ€ggningen och stĂ„ kvar Ă€ndĂ„ â men man kommer att bli sĂ€rbehandlad. Eller som en tjej sa till mig i min ungdom âska du inte köpa en riktig hĂ€st âŠâ. SĂ„nt sĂ€tter sig.
Jag har full förstÄelse för viss form av likformighet. Jag ser fördelarna i att alla Àr lika och gör lika. Men nÀr det blir tvÄng och mÄsten Àr det alldeles för lÀtt att det leder till snobberi och utanförskap, och i förlÀngningen sjÀlvhat och prestationsÄngest.
Trots allt sitter hÀstkunskapen inte i klÀderna. Trots allt Àr jag inte sÀmre i röda byxor Àn mörkblÄ.
Angelica Forsberg