Michael Leijonflychts mun går i ett.
Tjalves stavhoppstränare pushar och instruerar när hans adepter tar fart mot ribban. På vägen, när kroppen hävs upp i luften, ger ledaren en hjälpande hand.
13-åriga Emma Nehlin landar vant i den mjuka stavhoppsmattan och ett år yngre Leon Bermhed ser sammanbiten ut när han tar in tränarens råd.
– Svårast är tekniken. Allt man ska tänka på samtidigt, säger han.
– För mig går det alltid bättre på träning än tävling. På träningar hjälper han (Leijonflycht) till ganska mycket. Det får han inte på tävlingar. Då måste man köra själv, man vill bara ta sig över ribban och då kan det bli att man inte gör rätt och släpper greppet, säger Emma.
Det är här Tjalve vill investera det överskott som SM kan ge – i de egna ungdomarna och framtidens friidrott i stan.
Den utmanande stavhoppssporten ställer olika sorters trixiga utmaningar på utövarna. Med Armand Duplantis genombrott ser Michael Leijonflycht ett tydligt uppsving vad gäller intresse och nyfikenhet.
– Jag var på Täbys stavgala. Jag har väl aldrig sett så många stavhoppare. De kommer från hela landet och elithopparna ber om att få vara med. Det kryllar av namn. Så har det inte varit tidigare, säger Tjalveledaren.
Och fortsätter:
– Det finns massor av stavhoppare från tio år och uppåt. När jag började hoppa på tidigt 70-tal så var man 15 år innan man fick tag på en stav. Sen åkte man land och rike runt med en (1) stav, sen kanske man fick två när man blev lite bättre. Klubbarna hade inte råd att köpa in stavar. Idag har vi 100 stycken, är sponsrade och får hjälp av företag.
Det finns förutsättningar att satsa och bli bra om man vill det?
– Absolut. Vi har Linus Jönsson som är hur lovande som helst och Ebba Hammarstrand, född 09, är inte här idag men är också lovande.
Den träningsgrupp som samlas på Himmelstalund eller i Stadium Arena består av cirka 20 stavhoppare. Det finns träningar upp till tre gånger i veckan för den som vill.
– Det är vad jag försöker hålla igång. Det är som att gå på lina, man tappar det annars, menar Michael Leijonflycht.
Emma Nehlin varierar stavhoppsträningen med längd och spelar golf.
– Jag har hoppat 4.44 i längd och i stav har jag 2.62 inne och 2.60 ute. Jag är mer nervös när jag ska hoppa stav än längd. Jag har inte slagit mig men man vill inte landa fel, säger hon.
– Ju tidigare man börjar ju mindre läskigt är det. Det beror på hur man landar i mattan, säger Leon som har världens bästa som idol och förebild.
På kvällen, ett par timmar efter Sportens nedslag på träningen, klarade Armand Duplantis 6.16 på Stockholms Stadion. För någon vecka sedan blev det världsrekord och VM-guld. Till SM kommer han dock inte.
– Mondo är min idol. Jag har en tavla på honom hemma, säger Leon.
– Han är cool, fyller Emma i.