Nu har jag gjort mitt andra (och antagligen sista) 5-dagars i livet. Det första var redan 1987 då jag som sportjournalist på Folkbladet jobbade enbart med orientering under en vecka.
Nu år 2019 var jag enbart åskådare, påhejare och stöd till min äldste son, sonhustru och två av barnbarnen.
Lite olika roller kan tyckas men samtidigt är jag lika imponerad av folkfesten nu som då. Egentligen är det bara en sak som förändrats, resultaten. 1987 fick vi sitta och vänta på listorna innan de blev klara på eftermiddagen. Därefter skulle de skrivas in i sätteriet, ingen hade exempelvis en egen mobiltelefon så man som nu kunde kolla resultaten klass för klass, det är jäkligt många klasser i 5-dagars om man säger så, och även kolla hur man sprungit sin etapp och var man gjort misstagen som man lovade sig själv att aldrig göra om. Jag har följt mina västeråsares resor under fem dagar och vägvalen har varierat till närmaste kontroll. Onekligen en extra touch på orienteringssporten, när man dag efter dag kan följa sina förehavanden på telefonen eller datorn.
Sist i mål på press-SM
Själv har jag genomfört två orienteringstävlingar. Den första var på I 4 i Linköping 1970 då vi skulle ut och springa runt i Linköping. Det gick väl så där, har för mig att jag missade någon kontroll men kom i alla fall tillbaka till målplatsen.
Det gjorde jag visserligen även 1987 då Folkbladets orienteringsskribent Nils Sjödin och 5-dagarsstaben arrangerade något man kallade press-SM ute vid Lillsjön. Hade tagit reda på var första kontrollen låg, men sedan stod jag där vilsen med kartan och kompassen i hand och visste inte alls åt vilket håll jag skulle. Till slut valde jag att börja springa men när jag upptäckte en kraftledning i skogen förstod jag att jag var på väg mot Simonstorp och så långt norr ut skulle det inte finnas några kontroller.
Jag vände och försökte ta mig tillbaka till Åby SOK:s klubbstuga. När jag väl var framme satt alla mina konkurrenter och kollegor där och käkade smörgåstårta och undrade var jag varit så länge. Min belöning som sista man i mål blev i stället en kaktus i stället för smörgåstårta.
Jag vet inte vad kollega Mats Willner, numera chefredaktör på NT, fick i pris för sin placering (103) i 5-dagarsdebuten. Från mig ska han dock få ett stort grattis, det gjorde du jävligt bra som tog dig runt under fem etapper! Att det tog dig 58 minuter att hitta till första kontrollen en dag ska du glömma, även att du fick stryk av min sonhustru Gunilla med fyra timmar och 16 minuter totalt är inte heller något du ska lägga på minnet, utan njut i stället av prestationen du gjort genom att nå målet. Som tröst kan jag här berätta att min sonhustru gjorde 5-dagarsdebut för drygt 30 år sedan…
Björn var 5-dagarsgeneral 1987
Gjorde ett besök ute vid Yxbacken under tävlingarnas gång och stötte då på en och annan legendar inom orienteringen. Björn Persson exempelvis var 5-dagarsgeneral 1987 men hade den här gången varvat ner lite och jobbade med reklam samt hade hand om pressen under tävlingarna.
Folkbladets egen orienteringsskribent, Nils Sjödin, tar det numera också lite lugnare och var för en gångs skull inte ute och letade kontroller för att direkt efter målgång sätta sig ned vid datorn (tidigare skrivmaskinen för Nils första 5-dagars som löpare/journalist var redan 1978).
En annan profil som jag saknade på plats var naturligtvis Mr Orientering, Rune Haraldsson, som tyvärr avled tidigare i år, 100 år ung. För ett par år sedan träffade jag Rune och intervjuade honom och kunde sätta en fantastisk levnadshistoria på pränt.
Rune började skriva orientering 1937 (!) vilket kanske säger nästan allt. Då hade han själv börjat tävla men blev less på att det inte stod något om sporten i Norrköpings Tidningar. Han knallade upp till sportredaktionen och framförde sitt ärende sportchefen Sten Svensson.
- Vill du ha med orientering i tidningen så får du väl börja skriva, löd svaret.
Sagt och gjort. Rune började skriva och även fota och det höll han på med till för cirka fem år sedan.
Precis som Nils Sjödin hann han med att tävla innan han lämnade reportagen till tidningen och meningen var att Rune skulle fått en egen 100-årsklass vid årets 5-dagars. Ödet ville annat men jag tror Rune följde årets 5-dagars från ett litet moln där uppe i det blå.