Kirsti Axelsen Drejer har att göra under matcherna där det gäller att vara snabb och ge sonen William de bästa förutsättningarna att plocka poäng.
Under Vargarnas finalmatch mot Njudungarna är det som vanligt sju förare i varje lag som har med sig minst en mekaniker var.
Alla är män.
Utom en.
Kirsti Axelsen Drejer sticker ut i depån när hon monterar nya däck, smörjer kedjor och ser till att allt är i ordning för sonen William Drejer, som kör för Vargarna.
– Jag fick berättat för mig häromdagen att det finns ett par kvinnliga mekaniker i Tyskland. I Danmark finns det just nu också en, men det är inom 80cc. Vi var fyra stycken kvinnor som mekade under knatteåldern, men nu när det är 500cc som gäller är det bara jag kvar, säger Kirsti Axelsen Drejer.
Hur är livet som mekaniker?
– Galet (skratt). Men det ger också många härliga upplevelser när det går bra. Samtidigt som det är tungt när det inte funkar som vi vill. Jag tycker det är kul och trivs i miljön som är i depån och runt sporten. Jag är lite av en pojkflicka, vilket jag antar har gynnat mig.
48-åriga Kirsti Axelsen Drejer hade knappt någon förkunskap som mekaniker när hon klev in i speedwayen på allvar 2013.
– Jag har lärt mig genom att göra saker, att testa saker. Jag fick börja från grunden och har fortfarande mycket att lära mig. Nästa grej jag ska få koll på är hur man byter ett hjullager, säger hon.
Det finns en sak hon aldrig rör.
Inställningarna på cykeln.
– Jag tycker det är väldigt svårt och komplext. William får ta hand om det helt och hållet. Han är ju den som kör också, så det är logiskt på många sätt. I framtiden får vi nog anställa en mekaniker som kan sköta inställningarna, men det kostar pengar och för stunden får William sköta det. För honom blir det ju en bra utbildning på så sätt, han får verkligen lära känna cykeln.
Har du stött på några fördomar i depån?
– Ibland stöter jag på den typen av människor, som har en attityd av att "vet du vad du gör?" Men det kan jag hantera. Kanske att jag är lite långsam ibland, men det blir bättre och bättre. Jag är ju som alla andra och har två händer. Är det något jag undrar så är det bara att fråga. De flesta människor är bara trevliga mot mig.
Som mor och son i depån, är ni alltid sams eller kan det hetta till ibland?
– Mestadels går det bra. I vissa lägen får jag känna av när jag ska prata mycket med honom eller inte. William kan fräsa åt mig om han är frustrerad och jag ger min syn kring hur han kan köra på banan i stället (skratt).
William Drejer har nyligen avslutat sin tredje säsong med ICA Maxi Arena som hemmabana.
Hon kommer att tänka på en period som tonårsflicka i Danmark.
– Jag kommer ihåg de grabbarna som höll på med motorer....jag tyckte det var intressant. Men jag hade inte modet att försöka mig på det själv. Jag försökte bara vara som en normal flicka förväntas vara. När jag växte upp förmådde jag inte att vara en normal flicka längre, säger Kirsti och ler brett.
Kirsti Axelsen Drejer bygger alltid ihop cyklarna själv inför tävlingar.
– Jag behöver göra det. Jag måste veta hur jag ska kunna byta saker på snabbast sätt under och mellan tävlingarna, när det är tidspress, säger Axelsen Drejer som klargör med tydlighet att hon kommer fortsätta i samma roll under säsongen 2024.
Du och William fortsätter i Vargarna?
– Kanske det. Vi trivs jättebra i klubben.