Valsarna står i vägen för klubbens första titel på 14 år. Det var för övrigt exakt samma lag som Vargarna mötte i den allsvenska finalen även 2008 när laget återigen gick upp i elitserien 2008.
Mycket har hänt sedan dess.
Mycket är annorlunda nu.
Men dramaturgin på det sättet är densamma när det onsdag (i Norrköping) och torsdag (borta) väntar dubbelmöte med laget från Hagfors.
Vargarnas lagledare Peter Jansson var med då och han är, efter några år på annat håll, även sedan några år tillbaka i Vargarna igen nu.
– Det är kul att vi få gå in i en final igen med Vargarna. Enda skillnaden nu mot då (2008) är att Lindbäck (Antonio) körde hos oss då och kör för dem nu. Den gången blev det början på något häftigt, där 2009 och första året i elitserien var ett magiskt år. Jag vet att många av förarna i det laget pratar om det året än trots att det är tolv–tretton år sedan. Vi vill tillbaka till den positionen, och helst ett snäpp upp, men det får ta lite tid, säger Jansson om när Vargarna följde upp med att även köra final om SM-guldet året därefter.
Det är ett av de bästa minnena för dig som lagledare?
– Ja, det är ett av de största. Sedan finns det massa andra också. Men framför allt resan som vi gjorde då, från det tråkiga som hände med Kenny Olsson (som avled i en olycka på Kråkvilan) 2007, till glädjen när vi gick upp 2008 och så SM-finalen året efter. Det var en härlig resa. Jag känner att Vargarna kan vara på väg att göra samma igen. Nu säger jag inte att det kommer ske just i år, men det är något på gång igen.
Skillnaden nu mot då är att en vinst i allsvenska finalen på den tiden innebar att man tog klivet upp i elitserien. Nu är högsta serien (Bauhausligan) stängd och man ansöker sig upp snarare än går upp på sportsliga grunder.
Det ger såklart en annorlunda nerv in i finalerna än den som var då.
Hur ser du på steget upp, är det större idag än 2008, eller skulle du se att Vargarna är redo?
– Organisatoriskt tror jag det är större, de sportsliga utmaningarna är samma. Det känns som att vi i Vargarna har en organisation på gång som gör att steget är möjligt. Om det inte blir till nästa år så kan det bli inom ett par år, svarar Peter Jansson som vet vad det innebär i och med att han parallellt också är lagledare för Rospiggarna i högsta serien.
Hur länge kan klubben vänta med tanke på risken att hamna för långt från rampljuset?
– Jag tror vi måste vara väldigt bra och noga med att berätta för Norrköpingsfolket att vi finns och att vi har en målsättning att gå upp. Det är ingen liten grej att gå upp och då måste man ha med hela organisationen, publiken och kommunen.
Är det en dröm för dig att få göra samma resa upp igen?
– Naturligtvis. Jag vill vinna SM-guld med Vargarna. Det är en klubb som kommit att betyda mycket för mig. Och det är inte bara klubbemblemet, det är lika mycket allt folk runt omkring. Idrott ska vara roligt och Norrköping har alltid varit något speciellt att komma till. Många är kvar sedan då också. Det är ofta man kan tänka; hur orkar han gå och dra kritvagnen i år igen? Det är imponerande. Sedan finns det de folk som man såklart saknar också, Torsten Sahlin är en sådan såklart.
Vargarna och Valsarna har varit allsvenskans två bästa lag i år och det är därför en fullt logisk final. Och oviss sådan där Vargarna inleder hemma på onsdagen och lagen möts på Tallhult under torsdagen.
– Vi behöver ha med oss tio poängs ledning upp dit. Jag är medveten om att det är en väldigt tuff uppgift, kollar man på deras lag är det väldigt bra. Vi måste få en bra insats från alla våra förare. Ingen får fallera, säger Peter Jansson.
Vargarnas lag i första finalen: 1) Mateusz Tonder, 2) Patryk Rolnicki, 3) Filip Hjelmland, 4) Bastian Borke, 5) Daniel Henderson, 6) Noel Wahlquist, 7) Oscar Holstensson. Någon ändring kan ske till det andra mötet.
Fotnot: Sedan 2008 har Vargarna kört tre finaler. Förutom SM-finalen mot Lejonen 2009 även allsvenska finaler mot Västervik 2017 och mot Masarna 2015.