Ja, det var inte på något roligt sätt som Daniel Henderson fick gå på "vintervila" från speedwayen. I den allsvenska semifinalen var han inblandad i en olycka med ovannämnda skador som följd. Han flög över luftstaketet och blev liggandes orörlig. En operation på Karolinska var ett måste.
Inget man skrattar bort.
Men han längtar redan till den kommande säsongen och har när Sporten får tag på honom precis avslutat en endurotävling.
– Kroppen mår prima. Den har väl sina skavanker fortfarande, men det funkar, säger Daniel Henderson.
Vad minns du av själva olyckan du var med om?
– Det var ganska illa. Jag kommer ihåg en del från själva smällen, sen så är det väl ganska svart efter...jag har lite minnesluckor och har fått lite saker berättat för mig efteråt.
Att bland annat bryta alla revben, det måste ha gjort fruktansvärt ont?
– Alltså, kroppen fungerar ju så att man glömmer smärtan. Jag kan inte beskriva dem mer än att jag hade jävligt ont. Jag fick ju smärtstillande intravenöst på sjukhuset, jag fick trycka på en knapp om det gjorde för ont. Det var ju riktiga grejer om man säger så.
Tänkte du nån gång i den vevan att nu har du kört ditt sista heat?
– Jag sa väl direkt efteråt på "sjukan" att nu har jag egentligen en väg ut, att jag kan lägga ner. Jag är ju inte 18 år längre, har familj och ett ganska viktigt jobb. Men jag har hållit på med det här hela livet, jag kan inte bara lägga ner, det är svårt. Det tog väl bara nån vecka eller två innan jag låg och funderade och tankarna gick över till revanschlust inför nästa säsong.
Det finns en stor kärlek till sporten?
– Ja, man har ju det på nåt konstigt sätt. Det är en livsstil.
Hur var rehabprocessen för dig?
– Den är inte slut än. Jag går hos en fysioterapeut en gång i veckan och tränar tillsammans med henne för att få koll på allt jag har tappat i kroppen. Sen så kanske jag inte ska åka enduro redan. Men jag tycker det är så otroligt kul med motorcyklar – det är svårt att låta bli.
Gav du max på dagens endurotävling eller håller du igen lite?
– Jag har inte en tanke på olyckan när jag kör, det har jag inte. Om jag börjar vara försiktig och rädd är det bara att lägga av. Vi får se hur det blir när speedwayen drar igång. Men kliver jag in i förstasväng och börjar slå av gasen om det blir för trångt, då är det ingen mening att hålla på. Nu tror jag att jag är tillräckligt korkad för att inte göra det. Jag tror det kommer att gå ganska enkelt.
Daniel Henderson fyller 31 i år. Han stod och stampade på samma ställe i flera år, men har under de senaste säsongerna fått ett tydligt lyft på ovalerna vilket bland annat har gett frekvent styrning i elitserien.
Och en roll som bärande förare i allsvenskan.
– Just det gör det nog ännu svårare att lägga ner. Jag känner ju att jag har mer att ge. Jag vill inte släppa det när det har gått så bra som det har gjort. Jag har kämpat hårt i alla år för att komma nånvart, säger Daniel Henderson.
Henderson ser fram emot att köra för Vargarna och talar sig varm om lagledaren Peter Jansson, som han också har som boss i Rospiggarna.
– Han har stor del i att jag har tagit kliv i karriären. Peter har sunda värderingar och förstår hur speedwayförare fungerar, säger Daniel som kan ses som en ersättare för vasse Mathias Thörnblom i Vargarna.
– Jag vill vara en stöttepelare där lite yngre förare kan luta sig lite mot mig.
Jag behöver knappast fråga om du ser fram emot säsongen?
– Jag har aldrig varit så här sugen på att köra speedway. Det är jättekonstigt egentligen. Jag är nåt så fruktansvärt sugen.