Snälla, Bergort - överge det här systemet nu
I en svart vardag finns det inga enkla vägar mot en ljusning. IFK Norrköping vet. Laget åker på nya törnar hela tiden i sin desperata jakt på en vändning. För att den inte ska komma för sent ber jag dig nu, Göran Bergort: Börja spela med två anfallare.
Det kändes som en rå höstdag i oktober. Regnet och kylan i Södertälje illustrerade ett nytt bakslag i IFK Norrköpings mörker. Att nästjumbon stundtals spelade bra fotboll, gjorde ett mål hämtat ur instruktionsboken och har en rad spelare med en stigande formkurva är ingen tröst alls när ögonen vilar på serietabellen. En tredjedel av superettan är så gott som avverkad. En match är vunnen. Laget cementeras allt fastare kvar i botten. Nu är det dags att agera. Överge taktiken
Nu är det dags att överge taktiken med en ensam anfallare. När Andreas Haglund just hade påbörjat sin sjunde löpmil i ingemansland orkade jag inte sucka längre. De tog slut någon gång hemma mot Qviding när Timmy Wilhelmsson tog samma otacksamma uppgift att trava runt som ensam anfallare. Göran Bergort måste tänka om. Han måste överge ett system som uppenbarligen inte ger resultat. Han måste göra det nu. Håller inte med
På frågan om han har några planer på att gå över till 4-4-2 har IFK-tränaren hela tiden svarat att han tycker skillnaden mot hur han matchar laget nu (4-2-3-1) är hårfin. Jag håller inte med. Jag vet att många IFK-supportar inte håller med. IFK Norrköpings största problem är anfallsspelet. Eller bristen på tyngd i det samma. Då pratar vi inte om kilon eller en efterlängtad bjässe i Russell Mwafulirwa att vräka upp långa bollar på. Vad det handlar om är att inte göra det så enkelt för motståndarna att plocka bort IFK:s anfallsspel och enda forward. I de senaste matcherna (Åtvidaberg och Trollhättan) har Peking haft bra fart på bollen stundtals och haft framgång med ett bra passningsspel centralt. Broderade bra
Mot Syrianska broderade IFK riktigt bra och vackert i första halvlek med Marcin Burkhardt som mästerlig regissör. Laget uppträdde absolut inte som ett bottenlag utan såg tryggt ut. Perioden var en ribbträff (Eirik Dybendal) från att resultera i en 2-0-ledning. Men det är alldeles för få stunder av effektivitet. Medan IFK trillar och håller i boll slår Syrianska ett inlägg mot tre hungriga spelare i boxen - och pang: 1-1. Igår kunde jag räkna på en hand när gästerna hade tre spelare i straffområdet samtidigt. Med två anfallare skulle IFK skicka andra signaler till sina motståndare. Jag är övertygad om att det skulle göra bottenlaget tyngre och svårare att möta. nnn Göran Bergort pratade om att hans mannar faller igenom för lätt och att det delvis är ett resultat av fjolåret där IFK var slagpåse i allsvenskan. Det "lever kvar" menar han. Bergort menade vidare att det satte griller i skallen på spelarna när lagkaptenen Kristoffer Arvhage tvingades gå ut. Olyckorna kommer aldrig ensamma för IFK den här säsongen.
Så jobbar vi med nyheter