Myra Hansson med sina bästa fyrbenta vänner: Debutanten Ruth till vänster och den trogna vapendragaren Yngvar till höger.
När vi besöker stall Norrbo i Västra Husby är familjen nyss hemkommen från Kalmar där Myra och lillasystern Lilly tävlat. Myra placerade sig i båda två lopp hon startade i med russet Yngvar.
– Vi gick ut i ett väldigt tufft lopp där vi kom fyra. I andra loppet gjorde han också en jättebra bra start och vi hamnade tvåa tidigt och låg kvar där ända in i mål. Han gjorde nytt rekord också, han sprang det snabbaste han gjort hittills. Så det var väldigt roligt.
Nästa lopp är redan om ett par veckor, då är det dags för familjens andra russ, Ruth, att debutera.
Myra hoppade i sulkyn för första gången som treåring på travskolan i Mantorp men bara ett år senare lades skolan ner. Den drog igång igen lagom till att Myra var åtta-nio år och började gå kurserna som stegvis ledde till licenskursen.
– Man kör övningslopp och övar på startmomenten, hur man ska ligga i loppen och så vidare, förklarar Myra.
Efter 15 avklarade licenslopp kunde hon börja tävla som 11-åring – och tävla har hon verkligen gjort. Sedan hon tog licensen 2018 har Myra kört hela 97 lopp.
– Jag hade jättemycket problem med nerverna när jag var liten men nu är jag inte nervös längre, det är ganska skönt. Bara om jag ska köra något större lopp eller om jag vet att jag har lite mer chans.
Russet Yngvar har varit Myras trogna tävlingspartner de senaste tre-fyra åren. Vid Ruths debut är hon dock inte säker på att kunna behålla lugnet – Ruth är inte bara ung och oerfaren:
– Hon är lite bråkig och lite speciell, men hon är väldigt bra.
Travet är inte bara Myras passion, hon delar det med hela familjen. Lillasyster Lilly tog sin tävlingslicens som nioåring i november 2022 och har tävlat regelbundet sedan dess.
Ruth är tre år gammal och nära sin debut på travet. Ponnysar brukar köras in vid två års ålder, lite senare än storhästar som växer fortare.
Myra Hansson tillhör Mantorps ponnytravklubb, där Caroline Hansson är ordförande. Precis som i många andra sporter krävs många funktionärer och mycket frivilligt engagemang för att hålla sporten levande.
I juni körde Myra Hansson sitt största lopp hittills: Ina Scots minneslopp på Mantorp.
Mamma Caroline är mer nervös än döttrarna när startskottet går.
– Jag håller tummarna och ibland är jag så nervös att jag inte klarar av att titta på loppet, jag går bara för mig själv och sneglar litegrann, medger Caroline.
De stora hästarna kan trava upp till 50-60 kilometer i timmen. Ponnyer är något långsammare såklart, med kortare ben, men fort går det ändå.
– Det är mycket som händer i ett lopp och man kan bara påverka sitt eget ekipage. Det går ganska fort och det gäller att ha ett högt säkerhetstänk samtidigt som du måste ta väldigt snabba beslut, säger Caroline.
Hon berättar att det krävs mycket förberedelser för några få minuter på tävlingsbanan. Familjen Hansson praktiskt taget bor i stallet, alla fyra.
– Det viktigaste, tycker vi, är att man är noggrann med allt man gör med allt från foder till hovar till hur de tränar. Man är ju väldigt lullig med dem, säger Caroline med ett skratt.
Myra Hansson tränar ibland hästarna i monté, ridtrav, vilket kan stärka travet med vagn.
– Man kan få dem i form och jobba med hela kroppen på ett helt annat sätt från ryggen. Vi både tömkör och rider också, berättar Myra Hansson.
I Lillys kategori, som domineras av barn, får de inte tjäna pengar utan vinsterna består av presentkort på runt 500 kronor. I Myras åldersklass ligger vinstpotten oftast på 600-1 000 kronor. Det täcker inte ens bensinpengarna för att ta sig till en tävling i Kalmar, exempelvis.
– Så det är inte för pengarna man håller på, säger Myra.
Redan nästa år planerar Myra att ta licens för storhäst.
– Då vill jag bara ha ett russ, Ruth, och sen vill jag ha ett varmblod, säger Myra.
På så sätt får hon lite av båda världar.
Myra Hanssons pappa, Christian Hansson, har kört trav i många år, precis som Caroline Hansson.
Lilly Hansson visar upp alla tävlingssulkys och träningsvagnar. De flesta har Christian köpt begagnade och rustat upp själv.
"Alla i den här familjen är vinnarskallar utom jag. Jag blir glad bara de får en placering", säger Caroline Hansson, Myras mamma.
Vad är Ruths största styrka?
– Hon rör sig väldigt bra och vägvinnande, har ett väldigt fint framsteg. Men också hennes huvud, hon är en väldigt tuff ponny. Vill hon göra något gör hon det – vill hon inte så vägrar hon. Det kan både vara till hennes fördel och inte.
Vad är din största styrka?
– Jag vet inte, jag tycker jag har ganska bra körhänder. Att jag kan ha hästarna fint i munnen. På ponny är det ganska svårt att få en häst just att gå i trav, att maxa dem utan att de rullar över i galopp. Storhästarna är ju framavlade till det här så de går som maskiner.
En ponnys kropp är inte riktigt lika lämpad för trav som ett stort varmblod även om det existerar avel för ponnytrav också.
Familjen Hanssons hästar bor i stall Norrbo i Västra Husby, idylliskt beläget på en höjd intill Göta Kanal.
Shetlandsponnyn Humlan var en vanlig "bonnhäst" som familjen skolat in själva och tävlas nu av Lilly Hansson.
I bakgrunden puttrar båtarna förbi på Göta Kanal. På vinterhalvåret kan familjen köra och rida längs med kanalen. Annars använder de bara sin egen travbana på ca 1 km som går i en loop från stallet och med en raksträcka längs med kanalen.
– Även i stortravet är det ju svårt att få fram en riktigt bra elithäst. Om man tänker pengamässigt är det ju ännu svårare på stora travet för även om man köper dem som föl är det ju väldigt dyrt.
Myra är inte helt säker på vad hon vill göra efter gymnasiet men vet att hennes framtid består av hästar. Ambitionerna är stora.
– Just nu har jag väldigt mycket drömmar om ponnytravet med Ruth, för jag tror väldigt mycket på henne. Till slut vill jag vara med i de stora loppen som SM och Elitloppet, säger hon.
Kom ihåg var ni läste hennes namn först.
Myra Hansson och Yngvar på tävling
Efter att Christian Hansson kört in Yngvar fick han mersmak på sin gamla passion och skaffade varmblodet Bulan.
Caroline Hansson fick varmblodet Colin i 50-årspresent i våras utan att ana något i förväg. De blev snabbt bästa vänner.