Italien, Frankrike, Spanien och nu Italien igen.
Snart påbörjar Joakim Lindblom sitt tolfte år som utlandsproffs. En imponerande bedrift – och som gett en rad spännande minnen för livet på vägen.
Vägen till Dinamo Sassari var dramatisk.
– Först och främst fanns det mycket att välja på. Flera klubbar. Jag hittade ett franskt lag, Metz, som vann ligan, cupen och Europacupen. De hade sajnat ett helt lag men så lades klubben ned från ingenstans. Då var det panik, berättar Lindblom.
Och fortsätter:
– Vad ska jag göra nu? Det var bara att börja jaga och skriva runt och höra av sig. Det var sent, men jag fick en klubb på Sardinien, säger 30-åringen.
I helgen lyfter Lindblom mot sin nya klubb och stad och har högt ställda förväntningar. Klubben gör en kraftansträngning för att vara med och utmana.
– Jag har bara spelat mot dom tidigare. Det känns som de satsar och vill uppåt. Jag hoppas att det blir spel i Europa. De har "hostat" (arrangerat) innan när det varit matcher i Europacupen.
Du brinner fortfarande?
– Tolv år ute...jag började tidigt, konstaterar Lindblom. Kroppen känns bra, men det är klart att det är lite jobbigt att vara borta från familj och vänner och så. Jag har försökt träna så mycket som möjligt i sommar. Det är lite svårt när man är själv hela tiden, men jag gör så mycket jag kan. Mycket kondition ute, styrketräning, skotträning.
Det låter inte som du slarvat?
– Jag gör så gott jag kan. Runt 30 och uppåt skulle jag säga att man är som bäst. Förhoppningsvis har jag mina bästa år framför mig.
På Sardinien kommer Joakim Lindblom att dela lägenhet med Ludvig Sjöström från Göteborg.
– Vi känner varandra sedan tidigare. Det är en trygghet.