27-åringen har precis avslutat sin tredje säsong i en av världens bästa rugbyligor. Via moderklubben Troján, Reading U18, Göteborg och Linköping hamnade Tove Viksten i Harlequins Women och har fått kämpa och utvecklas i stenhård konkurrens.
Klubben från Guildford, 4,5 mil sydväst om London, satsar hårt på damsidan. Söndagens final mot Saracens Women var den tredje raka i Premiership sedan Viksten kom till laget. Efter två silver 2019 och 2020 blev det vinst med 25–17 och ett efterlängtat guldfirande.
– Finalen har varit mot samma lag alla tre åren. Det är två extremt bra lag och den som inte har sin bästa dag förlorar, säger hon dagen efter att pokalen har bärgats.
Blev det ett hårt firande?
– Nja. Jag är ingen jättefestare. Jag brukar vara rätt nöjd vid ett–två och känna att det räcker då. Men jag är så glad över vinsten. Det är jättestort att vinna det här. Vi hade en fantastiskt bra dag och spelade efter en strategi att stoppa deras starka löpare och lyckades jättebra med det.
650 personer tilläts komma och titta på finalen i en säsong som självklart har präglats av coronapandemin. Tova Viksten har inte varit hemma i Norrköping sedan den bröt ut i mars förra året.
– Av en händelse var jag hemma i februari precis innan och hängde med min familj, men sedan dess har jag varit här. Det funkar ju inte att resa och sitta i karantän i två veckor. Men det är dags nu. Jag planerar för att komma hem i sommar, säger hon.
Tove Viksten är en stjärna inom svensk damrugby. Hon är lagkapten i landslaget där hon har spelat i tio år och uppvisar en målmedvetenhet även i det civila livet. Hon jobbar som socionom på dagtid i England – men det är rugbyn som har fört henne dit.
– Jag har inte gjort klart med nytt kontrakt men jag kan mycket väl bli kvar i "Quins". Jag vill stanna i England i alla fall och jag har ett par år kvar som proffs. Jag vill utvecklas mer och få ännu mer matchtid. Det är hårt slit men jag har verkligen blivit en bättre rugbyspelare på tre år, säger hon.
Det är i alla fall ingen risk att rötterna glöms bort. När Tova Viksten började träna rugby med Troján som 14-åring blev hon fast direkt.
– Jag har allt att tacka för till tränarna jag hade i Troján, Li Söderqvist och Anna-Lena Swartz. Det var de som satte plattformen och den stöttningen går inte att ta ifrån dem. Anna-Lena har följt mig sedan jag var 14 år, säger hon.