Det får inte vara för lätt. Eller för svårt. Eller för få nollor. Eller för många nollor. Livet som banbyggare är inte alltid en dans på rosor.
– Alla har ju åsikter. Men jag tycker att det är bra! Man blir bättre av det, säger han.
Peter är, som han själv beskriver det, en ryttare som börjat bygga banor. Karriären startade på hästryggen där han deltog i de stora klasserna.
– Man kan säga att jag har min grund med en arg, skallig gotlänning i hörnet, säger han och skrattar.
Den skallige gotlänningen som avses är Sylve Söderstrand, som knappast kräver en närmare presentation.
Att bygga banor är en konst. Det ska vara lagom svårt med lagom många nollor.
Denna veckas unghästklasser är det mest tänkt att banan ska ge erfarenhet – men ändå inte vara för lätt. Sin bakgrund som ryttare använder Peter Lundström flitigt.
– Det gör ju att man får en förståelse. Eller kan få iallafall. Det är förstås många ryttare som är dåliga banbyggare – samtidigt som det är många banbyggare som är dåliga ryttare, säger han och ler.
I dag tävlar Peter på lägre nivå, men åker runt en del och testar banor.
Inom banbyggandet är han extremt välrenommerad och syns ofta i de allra största sammanhangen. Men han vill inte ha det som heltidsjobb.
– Nej, det vill jag inte. Dels tror jag att ryttarna skulle tröttna på mig. Och så finns risken att jag tröttnar, säger han.
Till hjälp med byggandet har han sin dator och sitt team. Det gäller att allt kommer på plats.
– Men sen får man ju inte vara för statisk heller. Det är klart att vi ändrar saker om det behövs, men jag brukar försöka vara ganska strukturerad, säger han.