Banorna i Åby är välkända vid det här laget för Norrköpings världsryttare. Malin Baryard-Johnsson brukar komma till tävlingarna i Åby på vårarna, de år hon kan.
I år passar det in i schemat.
– Det är som vanligt, väldigt trevligt, solen skiner och det är nära hem, säger Malin inför sin första ritt på Reventon i en 1,35-metersklass i Norrköping Horse Show.
En runda som slutar felfri och ger en total nionde plats. Senare noterar hon tolv fel på Sid i 1,45.
– Jag är här med en åtta- och en nioåring, två påläggskalvar som jag luftar. Mycket handlar om att hitta den där känslan och att de ska få rutin. Och att vi ska lära känna varandra bättre, säger Malin.
2021 väntar större uppgifter än så.
När OS i Tokyo flyttades fram förra året blev det ännu mer tid för förberedelser. Även om det inte har varit helt enkelt att få ihop ett bra schema – med tanke på coronapandemin och även det dödliga EHV-1-viruset för hästar som tvingade tävlingar att ställas in under våren.
– Jag var i Spanien en sväng i våras, jag har varit i Frankrike ett par veckor, så jag är ändå igång. Det har varit helt okej för mig, så jag har nästan glömt hur var.
Men det har varit lite rörigt, inte minst med hästviruset?
– Ja, absolut, men samtidigt var man ju lite van vid det efter förra året som var så i stort sett hela året (nedstängt på grund av corona) till och från. Sedan hade jag turen att komma hem från Spanien snabbt så jag slapp den smittan som var fruktansvärt obehaglig och väldigt synd om de drabbade. Jag hade också turen att jag hann vara iväg ett par veckor innan det blev ett litet avbrott igen.
Har du hygglig koll på formen inför ett OS-år?
– Vi håller på och försöker bygga upp det just nu, säger Malin Baryard-Johnsson om jobbet för att komma rätt på Indiana inför Tokyo. Vi är inte på OS-nivån än, men vi åker till Rom nu – hästarna åker imorgon så det är därför de inte är med här och hoppar – och så har jag St Gallen efter det. Det är två riktigt stora tävlingar där jag hoppas kunna nå den där toppformen.
Den svenska OS-truppen är officiellt inte uttagen än, men Malin Baryard-Johnsson räknar med att finnas med i det lag som åker till de ett år försenade spelen.
– Så bra är vi normalt sett, sedan måste vi upp i lite form, men det är jag säker på att vi kommer att göra.
Du har varit med några år nu, kittlar det lika mycket att vara med på ett OS fortfarande?
– Absolut. OS är det största man kan vara med i och en OS-peng är det finaste man kan vinna. Och när förra året blev som det blev ser man verkligen fram mot det.
Vad är förhoppningen där?
– Medalj. Absolut. Vi har normalt sett ett mycket bra lag och jag och hästen är normalt sett så bra tillsammans.
Den kapaciteten har ni?
– Ja, sedan är det många som har den kapaciteten. Så det gäller att man prickar formen och har sina bästa dagar i livet på plats för att kunna nå dit. Det är den högsta nivån så det är mycket som krävs.
Redan 2004 var Malin Baryard-Johnsson med i det svenska laget som tog OS-silver i Aten. Hon har dessutom både EM- och VM-medaljer samt världscupframgångar.
Betyder rutinen mycket i hur man lägger upp det nu för att vara i bästa formen till OS?
– Alla hästar är olika, men det svåra i år har varit att hitta bästa möjliga tävlingsplan för att komma dit och nu ser det ut som att jag har en bra plan. Det är främst att man har rätt tävlingar och hittar form men framför allt styrka och kondition för att kunna hoppa de höga banorna.