Malin Baryard-Johnsson och Ching Shih.
47-åringen från Jonstorps gård utmed Gamla Övägen har tillhört toppen sedan mitten av 90-talet. 2003 rankades hon och Butterfly Flip som världens bästa ekipage men de framgångarna kan ändå inte mäta sig med de två senaste åren – för både Baryard-Johnsson och svensk ridsport.
Med sin 14-åriga stjärna Indiana var hon med när Sverige först vann lagguldet i OS 2021 och därefter följde upp det med lagguldet i VM för mindre än en månad sedan.
Malin Baryard-Johnsson och Ching Shih blev felfria i 1.20-klassen.
Om hon fortfarande suger på den karamellen och springer runt och flashar med en guldmedalj runt halsen? Inte så mycket.
– Det gick fort att smälta. Säsongen är ju fullt igång. Vi får njuta av det lite mer när det blir lite uppehåll sen. Tävlingarna fortsätter så det gäller ju att hålla fokus framåt, säger Malin efter sin felfria 1.20-runda med oprövade Ching Shih på Norrköping Horse Shows hösttävling i Åby.
Om jag får komma med en taskig fråga, vad smäller högst av OS- eller VM-guldet?
– Jag säger nog OS-guldet. Men samtidigt, VM-guldet, det är ju enormt stort att kunna kalla sig världsmästare. Det är jättesvårt, svarar hon efter en tids funderande.
Det var väl sättet OS-guldet skedde på kanske, med Peder Fredricsons sista hoppning?
– Lite så. Nu var det ju nästan ett måste på VM, att vi skulle vinna. Å andra sidan vet vi hur svårt det är och vi har varit nära flera gånger. Det var väldigt roligt nu med förstås, med VM.
Kommer ni vara ännu mer jagade nu på nästa mästerskap?
– Ja, om vi har samma gäng. Det återstår att se. Om det inte är samma lag nästa år är det ju inte samma förutsättningar.
Malin Baryard-Johnsson och Ching Shih.
Hoppet från de ädlaste mästerskapsmedaljerna till en 1.20-hoppning i Åby kunde knappt vara större.
Men det är så här större delen av Malin Baryard-Johnssons arbetsvardag ser ut. Träning med stallets alla hästar hemma på gården och därefter tävlingar på olika nivåer för att om möjligt sålla fram nya guldkorn av alla talanger.
Det fanns i alla fall inte mycket att anmärka på efter Ching Shihs hoppning.
– Det gick bra. Det var min andra tävling med den bara. Det är en ganska ny häst, berättar Malin.
Hur många har du hemma just nu som du tränar med?
– Det är väl tio ungefär, inräknat Indiana. Det har förstås passerat väldigt många hästar genom åren. Man har ju en förhoppning med alla att de ska bli lika bra som Indiana men det är det ju inte många som blir.
Hur lång tid ger du hästarna för att se vad som finns?
– Det är olika tid. En del kan jag känna efter en månad att det inte kommer funka. Det är mycket med personkemi och sånt också. Vissa hästar kan jag ge ett par år för att jag känner att det finns där och det bara är att jobba vidare. Det viktigaste är att jag får en bra känsla.
Är målet alltid att det ska bli en superhäst? Måste det uppfylla det kriteriet?
– Första målet jag har med alla hästar är att de ska bli superstjärnor. Men max en procent av allihopa blir ju superstjärnor. Sen är det ju att försöka utbilda dem så gott det går och försöka sälja dem till någon som tycker att de räcker till ändå. Jag vill ju att de ska hoppa 1.60 på femstjärniga tävlingar men det är ju ett väldigt litet nålsöga de ska igenom. Men alla är ju fantastiska hästar. När de kommer in i mitt stall har de väldigt mycket talang och kan vara fantastiska för många andra yngre ryttare.
Det är som i fotboll: nästan alla vill spela i Premier League men får kanske nöja sig med division 2 i Sverige?
– Ja. Precis.
Malin Baryard-Johnsson och Ching Shih.
Världsstjärnan Malin Baryard-Johnsson är en stadigt återkommande gäst på Åbys tävlingar under året, så länge det passar in i hennes tävlingskalender.
– Det är bra tävlingar och praktiskt att det är så nära, konstaterar hon.
Hon luftar flera hästar den här helgen, bland annat L-Tanagra som reds av hennes beridare Daisy Pearson i samma 1.20-klass. Malin tar sig tid att diskutera rundan och ge råd till Daisy efteråt.
Är det många andra som kommer fram till dig när du är här för att få råd?
– Inte jättemånga. Jag känner ju de flesta och de pratar jag ju med ändå.
Inga yngre ryttare som du inte känner?
– Nej, det är inte så många. Det törs de nog inte. Eller också kanske de tror att de kan allting, haha. Jag vet inte.
Du gjorde inte så när du var yngre?
– Ofta har man ju en tränare. Jag gick inte fram och frågade random så där.
Malin Baryard-Johnsson och Ching Shih.
Malin har även haft individuella framgångar under året. Delsegern i Global Champions League i St Tropez gör att hon och Indiana är direktkvalificerade till den individuella finalen i Prag.
– Det är ett par deltävlingar kvar och troligtvis åker jag till New York om två veckor, berättar hon.
Det är också något annat än Åby.