Ebba Årsjö med medaljerna från Paralympics.
På fredagen belönades den dubbla guldmedaljören från Peking med ytterligare ett pris, Sveriges Lions Livskvalitetspris 2021 för att hon bland annat är "ett gott föredöme, med en fighterinstinkt och en aldrig-ge-upp-attityd".
Lokalföreningen i Åby med Thord Wilhelmsson i spetsen delade ut blommor, diplom och 20 000 kronor och Norrköpingstjejen såg lika glad ut som när hon fick träffa Kronprinsessan Victoria eller när hon berättade om alpina drottningen Pernilla Wibergs hälsning efter Paralympics-succén.
21-åringen, vars liv vändes upp och ned efter framgångarna, är en mästare även i att bjuda på sig själv.
Och kan fortfarande njuta av uppmärksamheten.
Hur har livet förändrats efter framgångarna i vintras?
–Så här, säger Ebba Årsjö och knäpper med fingrarna, innan hon fortsätter:
– Men det började redan innan Paralympics, när allt började ta fart under förra säsongen. Sedan dagen jag kom hem från Kina har det varit riktigt hektiskt, men det är väl så det ska vara.
Hur har Ebba Årsjö förändrats?
– Jag har en helt annan självbild, älskar mitt ben nu. Det är det bästa med mig, det är tack vare det (benet) jag har mitt liv, många nya vänner och är ständigt glad. Det är helt sjukt. Nu känner folk igen mig på Ica, sociala medier svämmar över av alla som skriver fina saker om mig där. Speciellt mycket har det blivit när jag synts på bilder och i tv.
Kan det vara besvärligt?
– Nej, det är bara jättekul. Det enda är att jag hela tiden måste tänka på att vara en god förebild, att ha en dålig dag kan vara svårt. Jag måste tänka på vad jag lägger ut, är en offentlig person nu. När jag var på en fest med kompisar för en tid sedan tänkte jag lägga ut en rolig post men så hejdade mig: nej, det är ett idrottskonto. Jag vill i alla lägen se seriös ut för sponsorernas skull och jobbar ju för att vara en bra förebild för människor med funktionsvariation, säger Ebba till Sporten.
Har du blivit rik av gulden?
– Nähe, men jag kan leva på min idrott som parasportare. Hur många kunde göra det för tio år sedan? Jag har det jättebra, inte som en "vanlig" idrottare (på samma nivå) men fortfarande superbra. Jag behöver inte jobba, det är jag glad för.
Fast det sistnämnda gör Ebba Årsjö gärna.
Hon trivs alldeles förträffligt bakom spakarna på grävmaskinen i pappa Daniel och farbror Johannes familjeföretag.
– Det har varit mitt sommarjobb ganska länge nu. Jag klipper använda däck på ett speciellt sätt, flyttar dem och lägger dem i en "super-chopper" (ett slags kvarn) som maler sönder för återanvändning. Ett ganska nice jobb, jag gillar att tjattra med gubbarna där, säger hon.
Ebba Årsjö kraschade i storslalombacken.
Våren har – vid sidan om alla utmärkelser och uppvaktningar – handlat mycket om rehabilitering av knäskadan hon drabbades av i samband i storslalomtävlingen i Peking den 11 mars.
– Allt går åt rätt håll, benbrosket är läkt, menisken får jag leva med och 60 procent av alla alpinister åker på knäskador. Att det var lite "lilleben" (där musklerna är svagare) det rörde sig om var lite allvarligare. Är tacksam att jag slapp ligga under kniven, säger Ebba Årsjö som trotsade smärtorna och tog guld i slalom bara ett dygn efter den otäcka kraschen.
Sedan dess har hon inte stått på ett par skidor.
Istället är det med cykling och på gymmet hon jobbat.
– Jag är inte sugen på att åka skidor, har inte haft suget på flera månader, helt ärligt. Jag är inställd på att köra i augusti, inte förr, avslöjar hon för Sporten.
Men hon påpekar också:
– Jag känner också att det här är bara början, ser fram mot VM på hemmaplan nästa år. Har ju hört att en del känner sig helt tomma efter gulden, det gör inte jag. Det är skönt. Jag är bara inte manisk, en sån som gillar att träna tolv månader om året. Jag behöver breaks. Att hinna sakna skidåkningen är en charm det också för mig.
Ebba Årsjö tänker istället koppla från – och njuta av sommaren.
– Jag ska göra mycket som enbart är roligt. Har redan varit i Paris hos min bästis. Jag, mamma (Pernilla) och syrran (Maja) ska på tjejresa till Spanien och så kanske jag ska hälsa på en kompis i Norge.