August Mollén med VM-silvret.
22-åringen från Kimstad vaknade upp som världstvåa.
August Mollén njöt av prestationen, kände stolthet över silvret men våndades lite över hur kan skulle hinna med att svara på alla grattis-sms.
– Telefonen går konstant. Jag har nästan dåligt samvete att jag inte hinner tacka, det kan nog dröja ett par dagar, säger han med ett skratt.
Sett till formkurvan och att Mollén slutade trea i Borås världscupsammandrag i maj, ett brons som gav en plats i VM-truppen, så fanns det en grund att vara med och bråka med världseliten i danska Fredericia.
När allt var avgjort var det bara Matthias Kyburz, Schweiz, som var vassare och säkrade guldet med en sekund före VM-debutanten.
Knockout-sprinten är skapad för att bli dramatisk och det blev det sannerligen också.
En av storfavoriterna, schweizaren Joey Hadorn, rök redan i kvalet.
– Jag blev lite stressad i början av kvalet att det inte gick så flytande som jag hade hoppats, men jag var ganska säker på att det skulle hålla. Sen skulle det visa sig att det var det tuffaste kvalloppet. Det var små marginaler. I efterhand var det skönt att jag hade den respekten och pushade på. Det var flera som var nära att ryka, fortsätter Mollén.
Som bollade taktik med Jonas Leandersson, den tidigare sprintvärldsmästaren, inför kvart- och semifinal.
– Jag ville gå på respekt mot de med en bra finish, som jag skulle behöva kämpa emot. Jag valde sista kvartsfinalen, trots att jag skulle få minst vila. Kvartsfinalen var riktigt svår rent tekniskt, men jag älskar det. Det blir lite tjuv och rackarspel. Vi stannade upp vid tvåan allihopa och tittade på varandra. Ingen ville riskera att gå bort sig. Till sist blev jag säker på vad som var bäst och då fick jag med mig alla. Det känns som de fick respekt för mig redan där och jag fick självförtroende.
I semifinalen kunde VM tagit slut på ett dråpligt sätt. En blomkruka som stod utplacerad fällde Mollén – som reagerade på rätt sätt.
– Ena sekunden är man taggad på ett sätt som man inte varit tidigare i livet och i nästa sekund så ligger man på backen. Det är små marginaler. Verkligen. Där hade det kunnat gå riktigt illa. Det var bara att ta sig upp och inte förivra sig. Jag hann tänka att det var kört, men när jag väl tog mig vidare så kändes det bra att det inte förstördes på det sättet.
Kruk-incidenten var egentligen enda fadäsen och med facit i hand så gav det en uppvaknande effekt.
– Efter fallet föll allt på plats. Min skalle var riktigt bra. Jag hade aldrig några tankar på att det inte skulle gå. Jag kände bara entusiasm. Knock out kan vara tufft mentalt. Det är hårt, mycket kan gå fel, konstaterar Mollén.
VM-silvret är utan tvekan det största som hänt Denselns landslagslöpare. I mål firade han med tillresta vänner.
– Vilken stämning det var! Att kliva in på arenan...Jag var klar med att jag skulle vara offensiv i mitt kartläsande, men ändå vara på det klara med vad jag ville göra på slutet. I finalen går nästan allting min väg. Jag tar alla rätt vägval. Det var bara att ge allt, men tyvärr var Matthias (Kyburz) för stark den här gången.
Tränaren Peter Holgersson kände tårarna komma när August Mollén dundrade in över mållinjen som världstvåa.
Just Holgerssons del i framgången är något som Mollén vill lyfta fram.
– Att jag lyckats ta det här nivålyftet är för att vi hittat ett sätt att träna på utan att jag blir skadad. Första åren med Peter drog jag på mig en rejäl baklårsskada för att jag själv var för dum och pushade för hårt, men nu så har det varit två år utan bekymmer och då har det gått bättre.
Under torsdagen är August Mollén reserv på individulla sprinten. Hemma i Sverige igen väntar skogsorientering – men det som får 23-åringen att tända till på allvar på sikt är hemma-SM i friidrott i augusti.
– Det kan bli att jag ställer upp på 5 000 meter och 1500 meter. Springa SM hemma är inget man får uppleva så ofta. Det hade varit stort att springa final.