Svensken om drömlönen i Kina: "Det är schyst"

Gärna intervju – fast han vet inte om kineserna gillar det.

En stund senare möter Peja Lindholm trots det TT i intervjuzonen, efter att en förlust mot svenska lag Edin i herrturneringen.

"Ett steg i taget"

Jobbet som Kinas nya förbundskapten är intressant – men allt är inte som Peja Lindholm förväntat sig.

– Man kan inte vara med och styra på det sätt som jag var när jag var förbundskapten i Sverige. Det är lite tufft, men då får jag försöka vara nyfiken.

– Jag tycker att det är utvecklande, det kan jag lugnt säga.

TT: Men vem är det som styr – du eller ministrarna?

– Jag vet inte egentligen, det är ett hierarkiskt system. Då vet man ju inte mer än ett steg i taget.

Kontraktet som förbundskapten i Kina gäller över OS, mitt i en pandemi som Kina har nolltolerans mot. Restriktionerna är stenhårda.

– Vi har inte fått tävla på ett år, det är det som varit så svårt för oss. Vi har levt bubblan hela tiden. Jag kom hit i början av oktober, så jag har varit inne i bubblan, berättar Peja Lindholm.

Laget har levt tillsammans ute vid Shougangarenan, ett gammalt industriområde i Peking där tävlingar i skidsporten big air avgörs under vinterspelen.

– Vi blir som enda stor familj.

"Där har jag fått tänka om"

Hård träning och isolation har stått på schemat. Resor, internationella tävlingar och fria utevistelser har varit uteslutet. Det kinesiska curlinglaget har däremot tillgång till – i ett svenskt perspektiv – stora resurser, enligt Lindholm.

– Jag är tacksam, jag har kunnat bygga upp en organisation som jag vill, med nutritonister, läkare, fysiologer – allting.

TT: Hur är laget förberett för att ge sig in i ett OS utifrån de här stenhårda förutsättningarna?

– Kineserna – det är ingen fara för dem. Om jag säger till någon: gå och ställ dig där i hörnet, då gör de bara det. Skulle jag säga så till en västerlänning skulle de svara: "varför då?".

TT: Men vad tänker du som svensk om det?

– Ja, och det är därför det gäller att vara nyfiken. Vi kan annars tycka att det är konstigt, säger Lindholm och jämför situationen med att ha en godbit dold i en hand och be någon "knacka hand".

– Min erfarenhet då är att de knackar inte hand, någon ska tala om för dem vilken hand det är.

– Det är min erfarenhet jag fått här som ledare – att mitt ledarskap handlar om att delegera. Där har jag fått tänka om lite grann i den här kulturen.

"Det är sjyst"

Vilka curlare är det som tas ut till ett kinesiskt landslag? Den officiella uttagningen blev klar för bara en månad sedan, berättar Lindholm.

I urvalet fanns mellan 50-60 spelare.

– Sedan har vi trattat ner allt eftersom. Det har funnits utmanarprogram, som det har det varit varje olympisk idrott. Så man inte ska tro att vi har fått våra spelare. På det sättet har det varit bra, men det kanske inte alltid varit så som jag trott hela tiden.

TT: Hur viktigt är det att det kinesiska laget att det går bra här på OS? Finns det en press uppifrån?

– Jag gillar det. De har sagt hela tiden att det är guld som gäller. Det har jag antagit också.

Det är egentligen ingen skillnad mot den press man kan känna hemma i Sverige, säger Lindholm.

– Det gäller att vår prestation är bra.

Curling i Sverige är en liten bransch med små möjligheter att tjäna större summor. I Kina är det tvärtom. Summan för att ta Kinas curlare i hamn nämner han inte. Men det är bra betalt.

– Jag ska inte sticka under stol med att det är schyst.