På två sekunder har Pia klättrat upp flera meter till taket.
Det 46-åriga krutpaketet och tvåbarnsmamman från Norsholm är själva definitionen av en multiidrottare. Som yngre sysslade Pia med både cirkus, voltige (akrobatik på häst), fälttävlan och fotboll.
När det möjligen var dags att varva ned hittade hon i stället en ny växel i sporten OCR (Obstacle Course Racing eller hinderbana på svenska).
Det är en multisport i sig som kombinerar allt från löpning till klättring, bära saker eller slänga sig fram i ringar – och allt möjligt där emellan.
– Jag följde med en kompis, Andreas Sand, första gången och tyckte det var svinkul. Första racet körde jag 2016 och då gick det ganska bra. Jag kände att det här var något för mig, allsidigt och utmanande. Det är ju kroppens egna funktioner man utmanar så det är inga konstigheter. Hoppa, krypa, springa, bära, berättar Pia när vi träffas på hennes träningsgym Rehab2Performance.
Kärleken till sporten föddes omgående. Pia har bland annat vunnit två VM-guld i sin åldersklass men framgångarna är bara en extra belöning. Hon älskar sin sport, att vara igång med hela kroppen och hade förmodligen tränat nästan lika mycket oavsett de ädla medaljerna.
– Jag tränar nog mest för mitt eget välbefinnande och hälsofördelarna. För mitt eget psyke liksom, må bra och vara lugn. Att träna är den bästa investeringen, att man är funktionell och kan gå upp ur sängen och såna saker. Sen är det en bonus att man kan träna och det går bra och man kan inrikta sig på en sport. Men jag kommer ju inte sluta träna för att jag slutar tävla, slår hon fast.
Jag antar att du sköter dig med mat och dryck också?
– Jo. Det är väl inte mycket sprit (skratt) och sen försöker jag äta bra käk, framför allt sånt som inte är så processat. Gärna viltkött och grönsaker.Mat, sömn och träning hänger ju ihop och ju äldre man blir så gäller det att inte slarva så mycket.
Det irländska bordet över huvudhöjd är en klassiker.
Det är en allsidig träning som hon beskriver med olika former av löpning, klättring, cykling, greppstyrka, simning eller vanlig styrketräning.
Resultatet efter ett helt liv med fysisk aktivitet är en grymt vältränad kropp på 67 kilo fördelat över 158 centimeter.
– Jag är ganska tung. Mycket muskler är ju inte fördelaktigt när man ska hänga länge. Musklerna måste syresätta sig och det blir extra jobbigt. Konstigt nog är väl greppstyrkan min svaghet men däremot är jag väldigt allround. Jag springer snabbt, bär snabbt och är ganska snabb på väggar. Och modig.
Hur mycket gör du i marklyft exempelvis?
– Vad kan det vara? 120 kanske. Jag är helt värdelös på styrketräning egentligen men det kanske man inte kan tro. Jag har aldrig hållit på och lyft vikter särskilt mycket. Jag är ingen gymtjej.
Det är djungelshow när Pia Kind dansar fram med ringarna.
Nåja, allt är relativt. Men, som sagt, man behöver inte tillhöra eliten för att fastna för OCR. Både träningsformen och tävlandet kan utövas av vanliga motionärer, gammal som ung, som hittar sin egen nivå och bara behöver jämföra sig med sig själv.
Pia Kind är med som instruktör ibland och framhäver både träningsformen och den sociala glädjen i en grupp.
– Jag är ledare i löpning och ställer upp på event ibland. Jag har OCR-pass för företag eller kompisgäng och det gör jag gärna. Sen har vi haft träningar inför lokala lopp och det har varit superkul att följa dem. Från att man inte kan hänga eller gå armgång och sen kan man det. Det är hur coolt som helst när man är vuxen. Sen kör man sitt lopp, kommer i mål och är jättenöjd. Det är häftigt att se människor utvecklas.
Pia Kind.
Att träna över huvudtaget, oavsett i vilken form, är alltid ett bra råd.
– Man får hitta det som är kul, oavsett om det är tillsammans med andra eller själv. Sen kan det vara bra att sätta lite mål och boka i kalendern också. Generellt sett är ju människan lite lat och försöker hitta undanflykter. Om det är stressiga perioder prioriterar man kanske bort träningen fast egentligen vet vi att det är då man kanske ska träna mer. Men vissa tider i livet är det svårt att få ihop det, konstaterar Pia.
Pia Kind på VM i London 2019.
Med det sagt: det finns en rejäl tävlingsskalle hos Pia Kind också. Det går åt när kroppen utsätts för påfrestningar till bristningsgränsen.
– Man ska vara uthållig och tålig. I London 2019 var det oerhört kallt. Det var lera och regn och man har inga förstärkningsplagg eller så. Man skakade så mycket så det var svårt att hålla i hinder. Även fast man sprang fick man inte upp värmen. Många blev så kalla så det var skadligt och fick hjälp av läkare. Men det kan också vara varmt och man håller på många timmar. Det är extremt men det är det också på stora mästerskap. Då är det tuffare nivå än i Sverige, både hindernivån men också längre banor.
– Annars, det värsta man har varit med om i början var väl att händerna gick sönder. Man blev blodig och då tappade man greppet, berättar Pia och visar upp ett par rejält härdade nävar.
Som sagt, det finns olika nivåer. Alla behöver inte mäta sig med världseliten men vem som helst kan tävla mot sig själv.