Det är ändå inte så länge sedan hockeyklubben i stan offentliggjorde sina skräcksiffror i sin ekonomiska krisrapport.
Svindlande sju miljoner kronor behövde hämtas in för att rädda klubbens fortsatta allsvenska existens. Hästledningen gjorde ett offentligt nödanrop, vädjande till alla kommuninvånare om hjälp. Stallet stod bildligt talat i full brand –pengarna skulle in senast den sista april.
Vad som hände sedan är vi alla smärtsamt medvetna om. Pandemin sköljde över oss med full kraft. Hockeysäsongen ställdes in och de där extraslantarna som Vita Hästen räknat in på det kommande slutspelet rann iväg mellan hovarna. Klubbledningen räknade fram uteblivna intäkter på knappt en miljon kronor.
Ja, ni minns va?
Den där elitlicensen har hållit mången klubbordförande sömnlös under våren. Snart sagt varenda lag i allsvenskan har tyngts under kraven från ligan: 2,5 miljoner kronor i eget kapital i år, 3 miljoner år 2021 och sedan 3,5 miljoner kronor till 2022.
Vi snackar inte småpotatis utan riktigt stora pengahögar för hockeyklubbar som har fullt sjå med att få ihop nollresultat i årsredovisningarna.
Flera genomgångar visade att ungefär hälften av lagen i allsvenskan brottades med riktigt svåra ekonomiska bekymmer redan innan coronakrisen.
Vad som hänt sedan dess är att ligan kraftigt sänkt kraven på klubbarna. Naturligtvis var det ingen gest av välgörenhet, snarare en anpassning till den bistra verkligheten.
Ponera att en handfull lag kastats ur serien och fråga dig själv vilka som skulle ersätta dessa klubbar. Det är inte direkt så att lagen i hockeyettan sitter på kappsäckar med guld. Snarare har de föreningarna en ännu tuffare vardag.
Jag vet inte i detalj hur Vita Hästens situation ser ut i dag, men för en utomstående ter den sig nog närmast som "business as usual".
Alla inom branschen avvaktar oroligt utvecklingen. Hjulen måste börja snurra snart, årskortsförsäljning få rulla igång och publikintäkter ska fylla hålen i de tomma klubbkassorna.
Fast vem kan med säkerhet säga att publiken kommer att vara välkommen till Himmelstalundshallen när serien drar igång igen i höst? Blir det ens spel inför halvfulla läktare innan nyår? Ingen vet, inte ens Anders Tegnell kan ge svar till den oroliga idrotten.
Under tiden fyller Vita Hästen på sin organisation med tunga namn. Tränarlistan från A-laget ned till J18 måste vara en av de mest meritfyllda i föreningens 53-åriga historia.
Vi har alltså den från förra säsongen hyllade Tony Zabel tillsammans med Niklas Czarnecki i A-lagsbåset. Nye Jussi Salo tar hand om de äldre juniorerna i J20-laget och detta är alltså en kille som haft huvudansvar i AIK och tränat både Finlands och USA:s landslag för 18-åringar.
Men inte nog med det. Häromdagen plockade Vita Hästen även in Mikael Johansson som gör sin andra sejour i Norrköpingsklubben. Huddinge-Micke, "Lill-Kentas" tio år yngre brorsa som bland annat krafsade hem två VM-guld och fem SM-guld med Djurgården under sin fina karriär.
Nu ska han ansvara för Vita Hästens 18-åringar.
Spontant låter det inte som en förening i kris när man kan presentera en organisation som närmast är SHL-mässig. Hur Vita Hästen kan göra en sådan satsning i dagens läge är för mig obegripligt, men man får väl hoppas att ordförande Rickard Rauge och klubbchefen Dan Björkman har koll. Eller kör man under parollen "satsa sig ur krisen"?
Jag är allvarligt oroad över den här tuta-och-kör-mentaliteten. Särskilt i coronatider.