Vi vill inte ha ett ifrågasatt SM-guld

Guldjakten är igång men den startade utan Södertälje.

Laget klarade av att vinna en tung fight, femte och avgörande semifinalen mot LF, utan Johnell Smith men orkade inte att ladda om till första finalronden.

De grönklädda gick på tomgång och var knappt på plats i Stadium Arena.

Paul Burke var inte särskilt gästvänlig när han beordrade sina mannar att kliva upp högt, sätta press och stressa sönder finalmotståndet.

Södertälje hade inte bara en orangefärgad bisvärm mot sig.

24-sekundersklockan sprang iväg för gästerna som tvingades att ta skott därefter.

Utan Johnell Smith fanns det ingen att lämna över ansvaret till. Ingen som klev fram. Ingen som kunde hota ett Dolphins som fick matchen exakt dit de ville.

Visst går det att diskutera om det är okej att förlora med 25 poäng i en SM-final.

Visst går det att kritisera Södertälje för att de inte bjöd på en bättre fight.

Fred Drains trepoängare, med fem minuter kvar av fjärde perioden, betydde 30 poäng (!) upp för Dolphins.

30 poäng.

Det är inte snyggt - och inte speciellt roligt för publiken.

Det var alldeles för avslaget och tyst igår för att vara en guldjakt men matchen var stendöd och begraven.

Att det skule bli 1-0 i matcher var klart sedan länge så det är svårt att klandra åskådarna.

Men: Södertälje vek ned sig.

Laget som sprungit, krigat och visat ett sånt stort hjärta under madman Vedran Bosnic föll ihop som ett korthus.

Jag hoppas innerligt att de hinner att lägga skrapa ihop spillorna av laget som avslutade första finalen och jag hoppas att Johnell Smiths skada läker.

Om det ska bli någon match av det här måste amerikanen spela och han måste vara 100 procent samt bidra som han gjort under hela säsongen.

En klar trend i slutspelet så här långt är att hemmalagen vinner sina matcher.

Ska "Tälje" lyckas sno en rond på bortagolv måste de både ha sin stjärna med och tro på sig själva.

Den här serien behöver en Johnell Smith. Annars riskrerar ett SM-guld till Norrköping att ifrågasätts..

Dee Ayubas skada var en prövning för Dolphins som lyckats att hantera förlusten med den äran.

Petras Balockas har tvingats att ta mer ansvar och har en formkurva som pekar spikrakt uppåt.

Centern som ägnade alldeles för mycket tid och energi åt att gräma sig över missar, ta sig för "idiot-grejor" och gnälla på domarna får nu bollen i korgen och är ett pålitligt offensivt hot.

Även Anton Saks spelar med betydligt kaxigare attityd och självförtroende och Martin Ringströms katapulttreor (3/5) är hopplösa att försvara sig emot.

Dolphins hade greppet om finalserien innan i form av hemmaplansfavör. Utan Johnell Smith blev det en uppvisning.

En ganska tråkig sådan.

Det kommer att krävas en Johnell Smith för att två ska bjuda upp i den här finaldansen.