Två säsonger i rad har spelare i klubben fastnat i dopningskontroller. Spelarna på bilden har inget med dopningsfallen att göra.
Det är inom loppet av knappt ett och ett halvt år som de båda dopningsfallen uppdagats.
Det första spelaren ertappades i en kontroll efter en träning på Bollspelaren 28 april 2022. Det positiva provet visade spår av den dopningsklassade substansen ostarin.
Det andra fallet upptäcktes under en dopingkontroll efter en match i Norrköping 9 september 2023. Även den här analysen av urinprovet visade spår efter ostarin.
Båda spelarna stängdes av från all idrott i fyra år.
Trojáns ordförande uppger att spelaren i det första fallet var ett tilltänkt nyförvärv. Han var aldrig medlem i klubben. Spelaren var dock registrerad för Troján av försäkringsskäl för att kunna spela en träningsmatch. Efter sitt första träningspass med klubben, som skedde efter träningsmatchen, fastnade han i en dopningskontroll.
I det andra fallet handlar det om en spelare som tillhörde Trojáns trupp.
– Jag var på den första träningen den säsongen. Jag minns själv hur jag pratade med alla spelare om vad som gäller. Att det inte finns något utrymme för doping. Att vi varje säsong testas två till tre gånger efter träning och två till tre gånger efter match. Man ska räkna med att bli testad varje säsong.
Vad tänker du efter att de här två domarna?
– Det är individer som gör misstag men det är vi som förening som drabbas. De har ertappats med vår tröja på så då står det att det är våra dopningsfall. Jag förstår inte varför man gör det här. Är det ett riskbeteende eller oförstånd? Man känner sig lurad, förbannad och ledsen.
Hur arbetar ni mot doping i föreningen?
– Förutom att vi pratar om det måste varje spelare genomföra digitala antidopningsutbildningar inför varje säsong. Antingen via World Rugby eller via Riksidrottsförbundet. Jag törs inte svara på om vi har kontrollerat att alla har gjort det men alla blir tillsagda att göra det. Även tränarna.
Vad hade ni som förening kunnat göra mer?
– Det är klart att man kan tycka att alla alltid kan göra mer. Men vi är en ideell förening, vi kan inte testa spelarna själva. Är man naiv när man tänker att det ska räcka med att informera vuxna människor om frågan? Vad kan vi hota med? Att riva kontrakt? Spelarna får ju inga löner av oss.
Tror du att doping är vanligt inom rugbyn?
– Jag tror inte det eftersom spelarna testas så regelbundet efter träningar och matcher. Och de som figurerar i landslag testas ännu oftare. Men å andra sidan pratar vi om en styrke- och snabbhetsbaserad sport. Det låter kanske larvigt när jag säger det nu efter att vi har haft två dopningsfall på så kort tid. Å andra sidan har vi inte haft något annat fall under de 15 åren som jag har varit involverad i Troján.
Tycker du att straffen som spelarna får är rimliga?
– De ska straffas. Frågan är bara hur. I och med det här får de inte spela eller träna med någon RF-ansluten förening. De får heller inte vistas på certifierade och seriösa gym. Nu är risken att de här grabbarna bara kastas under bussen. Jag hade hellre sett att vi hade kunnat ha dem hos oss i vårt sammanhang. Jag vill hellre att de vistas i en sund och kontrollerad miljö. Alternativet är att de helt slutar idrotta, eller ännu värre: dras till undergroundgym där sånt här är okej.
Sporten har gett de dömda spelarna möjlighet att kommentera. Men de har valt att inte göra det.