25-åringen är en fighter på uppgång i Asien.
Hon har bara gått två proffsmatcher än så länge men vunnit båda efter att hon tvingat sina motståndare att ge upp.
Att få till en tredje match har dock visat sig lite besvärligt. Motståndare efter motståndare har dragit sig ur och Kirstie har fått ta en paus.
Hon har just spenderat tre veckor hos sin mamma som bor i Kolmården. Lite välbehövlig semester för den annars så träningsflitiga fightern.
– Jag brukar försöka komma hit en gång om året. Jag har min syster här också. Hon bor i Igelfors. Jag gillar Sverige. Det är så annorlunda mot hur det är i Singapore. Det är verkligen kontraster. Här kan man vara i skogen och göra saker utomhus. Det går inte riktigt i Singapore, där får man aktivera sig på gymmet istället, säger hon.
När hon är i full gång tränar hon sex dagar i veckan, två till sex timmar om dagen.
En hel del med andra ord och en stor kontrast till hur hennes liv såg ut för några år sedan.
– Innan gjorde jag inte så mycket. Jag älskade visserligen att rida när jag var riktigt liten, annars var jag inte speciellt sportig så när jag började med det här var det en stor chock för mina vänner. På sistone har jag blivit galen i fitness och att träna. Det är en trevlig livsstil.
Det var hennes bror som fick henne att fatta tycke för det här med kampsport.
När hon fick se honom boxas blev hon så nyfiken och intresserad att hon ville pröva på det själv.
Hon följde med honom till gymmet, lärde sig sakta men säkert grunderna och på den vägen är det.
– Det var den första sporten som jag verkligen tyckte om och sedan fortsatte det bara. Jag tränade på och drömde förstås om att bli proffs, men trodde aldrig att jag skulle bli det. Jag tävlade lite på amatörnivå i thaiboxning, men aldrig professionellt. Men en dag kom en möjlighet, min pojkvän är proffs och folket som jobbar med honom såg mig träna och undrade om jag ville försöka komma med i deras lag. Jag blev helt chockad och panikslagen och tänkte att de kommer aldrig låta mig vara med, men de gjorde det och efter det började jag träna på heltid och det blev ett jobb för mig, säger hon.
Förhoppningen är nu att vara tillbaka i tävlingsburen inom ett par månader.