Det har säkert spelats en del underliga, annorlunda fotbollssäsonger tidigare, men jag tvivlar starkt på att någon kan mäta sig med allsvenskan 2020. Jag har i alla fall inte hört talas om någon som ens kommer i närheten av det vi, förhoppningsvis, ändå ska få se rulla igång stundande helg.
Inte för att särskilt många kommer att kunna uppleva spänningen live. Detta eftersom FHM som bekant begränsat antal personer som faktiskt får se Sead Haksabanovic och de andra grabbarna i IFK Norrköping lira på riktigt till ett minimum.
Självklart kan man inte ha några invändningar mot detta och fotbollsfolket har absolut inte gnällt över pandemins konsekvenser för bland annat idrotten.
Det har gått mer än sju månader sedan allsvenskan avslutades med 2–2-matchen mellan IFK och Djurgården på Östgötaporten och mycket mer än så (okej, några cup- och träningsmatcher hann spelas innan coronan greppade oss i ett strupgrepp) har vi i stället tvingats stå ut med vad många kallat världens längsta försäsong.
En för många oerhört frustrerande situation för spelarna, ledarna, klubbarna och inte minst alla fotbollsälskare därute.
Men på söndag är det alltså dags, "Peking" tar emot Kalmar FF i vad jag misstänker kan bli en rätt märklig tillställning. Lagen kastas rakt in i allvaret utan att ha spelat matcher sedan i vintras och man gör det inför en närmast obefintlig ljudkuliss.
Finns det ens en fördel i att spela på hemmaplan så länge coronaläget är som det är? När tyska Bundesliga drog igång var det inte alls samma dominans från hemmalagens sida som tidigare. Tvärtom lyckades gästande klubbar roffa åt sig uppseendeväckande många poäng. Det blir intressant att se ifall även andra ligor följer det tyska mönstret eller om det bara var rena tillfälligheter som gjorde att fördelen försvann med tomma läktare.
En fotbollsmatch utan publik är långtifrån någon höjdare men i det här trista läget får vi naturligtvis nöja oss med det lilla som bjuds. Kanske är situationen annorlunda i höst om vi lyckas pressa ned siffrorna vad gäller smittspridningen av covid-19. Osäkerhetsfaktorn är emellertid vansinnigt stor. Vill det sig illa blir det ingen publik alls den här fotbollssäsongen och då får många föreningar, stora som små, problem att överleva. IFK Norrköping har muskler för att överleva ett katastrofår av den här magnituden, men inte alla har en lika välfylld kistbotten.
Konkurrenten BK Häcken har redan förlorat hemska 40 miljoner kronor i intäkter på grund av inställda jättearrangemang som Gothia cup. Klubbar som lever stort på sina publikintäkter (Hammarby!) kommer att blöda svårt så länge restriktionerna finns.
För de svenska lagens del blir matchandet närmast omänskligt då 30 omgångar ska bakas ihop på den tid som återstår innan vi har vinter igen. Det blir minst sagt slitsamt att vara allsvensk yrkesspelare och det är ingen vågad gissning att klubbarna med fetaste plånböckerna och bredaste trupperna klarar den påfrestningen bäst.
I ett sånt perspektiv står IFK Norrköping väl rustat, bredden är inget problem.
Större frågetecken finns för spetsen. Kan "Peking" utmana storstadsklubbarna som trots - i vissa fall - mer begränsade resurser rustar som om klubbkistan med pengar är bottenlös.
Jag säger inte att IFK Norrköping gör fel som håller extra hårt i plånboken den här exceptionella säsongen men det blir inte Peking som får lyfta "coronapokalen" den här gången.