Krönika
Naturligtvis kan man kolla i backspegeln och hitta en massa orsaker till att vi inte spelar VM-final på söndag utan får nöja oss med match om bronset.
Tre måls marginal, 26-29, kan tyckas inte vara så mycket, men fransmännen hade oss i ett rejält grepp i stort sett hela matchen.
Vi ledde som mest med 4-2 efter åtta minuters spel, men sedan tog Frankrike ganska enkelt över ledningen och den behöll man.
Ett tag var vi faktiskt sju bollar under, 17-24, men en bra spurt snyggade ändå till siffrorna så det blev en respektabel förlust.
Flera orsaker
Först och främst tycker jag inte Sverige ska hänga läpp. Utan i stället försöka ladda om batterierna inför söndagens oavsett vilka motståndarna blir.
Att vi inte riktigt hängde med fransmännen i går kväll finns det flera orsaker till:
Målvaktsspelet. Johan Sjöstrand kom aldrig in i matchen, i paus hade han tre räddningar på 18 skott medan Thierry Omeyer, även kallad världens bäste målvakt, hade tolv. Det blev bättre i andra när Mattias Andersson kom in i målet.
Avsaknaden av Kim Andersson. Han har visserligen inte gjort så många mål tidigare i turneringen men uträttat ett otroligt starkt försvarsarbete liksom stått för massor av inspel.
Skadan på Oscar Carlén. Även om Oscar spelade i går märktes det att han var hämnad av sin blödning. Framförallt i försvarsjobbet där han tidigare varit oerhört nyttig.
Knappt ett enda inspel på linjen från Sveriges sida fick vi se. Robert Arrhenius stod där inne och väntade och väntade, men först mot slutet av matchen fick man in ett par bollar till honom och då small det.
Bertrand Gille. Den franske sexan med det långa svarta håret i hästsvans ägde Malmös vackra islada i andra halvlek. Han var, precis som målvakten Omeyer, Frankrikes stora matchvinnare.
Tycker ändå att Sverige vid ett par tillfällen var på väg att riktigt komma in i matchen och få kontakt med fransmännen. Framförallt när Robert Arrhenius smällde in 24-26 med bara 2,30 kvar. I anfallet efter åker Oscar Carlén ut på två minuter, en frisk Carlén hade garanterat försökt stoppa Xavier Barachet med kroppen, nu blev det armarna som han använde i stället.
För stor respekt
Det man saknade hos svenskarna i går var det riktiga flytet i spelet. Vi var alldeles för stillastående i offensiven, de franska järnmännen kunde enkelt stoppa våra anfallare, även om Kim Ekdahl Du Rietz och Niklas Ekberg slank igenom emellanåt.
- Vi hade kanske lite för stor respekt för fransmännen. Många av våra spelare är ju inte direkt vana vid den här situation, d v s att spela en VM-semifinal mot världsmästarna, summerade Sveriges främste försvarare, Magnus Jernemyr efter matchen.
Handbolls-VM är på väg att ta slut, men precis som damerna i december, bjuder Sverige upp till dans och hänger med ända till sista dagens medaljfördelning.
Tjejerna blev tvåa i EM, herrarna kan fortfarande bli tre i VM. Helt fantastiskt av lilla Sverige med sina drygt 9 miljoner invånare. Genom framgångarna i årets VM är vi också klara för OS-kval till London 2012, dessutom får vi hemmaplan i vår grupp.
Fjärde titeln?
Tror inget lag rubbar Frankrike. Precis som Sverige gjorde i början på 2000-talet dominerar Frankrike världshandbollen. OS-guld 2008, VM-guld 2009 och EM-guld 2010 är ju en meritlista god som någon.
Jag tror att man kan skriva även världsmästare 2011 på visitkorten vid pass 18.30 på söndag kväll.