Skönt se när offensiva takter belönas
"Festen inställd" Den banderollen vecklade Peking Fanz upp strax innan avspark i superettan-mötet IFK Norrköping-Gais. I det läget visste de inte hur rätt de skulle få, men nu med facit i hand stämde deras text till punkt och pricka.
Krönikan
Enligt rykten handlade visserligen texten om något helt annat, men det är bara att konstatera att grabbarna på östra läktaren tittat rätt i stjärnhimlen.
Fotbollsmötet IFK-Gais blev ingen fest. Detta trots att man valt att spela klockan 18.00 en lördagskväll, att det var en hyfsat ljummen sommarkväll och att det ändå handlade om två lag högt upp i tabellen. Men bara 5.104 åskådare, varav säkert 1.000 från Göteborg, var en stor missberäkning men jag tycker IFK får skylla sig själva då man inte försökt "sälja ut" den här matchen som något extra. Den blev bara en i mängden, trots att vi räknat med storpublik, feststämning och förstås fotboll av bättre kvalitté.
Återigen fick vi dock bevis för att IFK inte trivs hemma. Varför kan jag inte svara på, jag hoppas det verkligen inte har med prestationsångest att göra även i år. I så fall är det dags att anlita en psykolog med det snaraste.
Klen poängskörd
På sju matcher på Idrottsparken har IFK lyckats vinna två (Boden och Assyriska). Spelat oavgjort i tre (Enköping, Häcken och Falkenberg) men förlorat mot både Café Opera och i lördags Gais (0-1).
Det ger med dagens trepoängssystem futittga nio poäng bara av 21 möjliga. På tok för lite för ett lag som efter sin fina anledning höjt ambitionerna och hoppas kunna slåss i toppen av serien.
Visserligen har inte tränaren Stefan Hellberg vågat gå ut med något sådant budskap ännu, han talar ännu om 35 poäng som räcker till nytt kontrakt, men med de satsningar ändå IFK gjort (bl a inköp av tre brassar) så måste det vara en topplacering i serien som gäller. Fast då krävs en helt annan fotboll än den man visade upp i lördags. Stefan Hellberg har ju sagt tidigare att hans manskap känns slitet och den första halvtimmen mot Gais bjöd mycket i övrigt att önska. Det blev lite bättre men ända fram till 90:e spelminuten invisades IFK med att spela "långa bollar på Bengt", förlåt Renato Braga och det är en fotboll som är alldeles för enkel för motståndarförsvaren att radera ut. När sedan inte Braga och nye Bruno Santos hade någon koll på i vilka korridorer man skulle springa lyckades IFK under hela matchen bara åstadkomma två avslut på mål. Gais hade åtta!
Att sedan Braga hade matchens vackraste nick i kryssribban hos Gais lille målvakt (måste vara superettans kortaste keeper?) Anders Holmberg vittnade väl om att det här inte var IFK:s kväll.
Nu tycker jag Gais vann rättvist. IFK kanske har haft sitt flyt, för tur gör man sig förtjänt av och inte bara får.
Nu kom Andreas Alm med alldeles för lite i anfallen och det är synd för han är faktiskt den ende IFK-aren som kan slå en djupledsboll på backen.
En lirare som Viktor Rönneklev har helt tappat stinget och det är tur att rutinerde killar som Mikael Roth, Mikael Blomberg och Andreas Alm ändå står upp. Roths betyg dras dock ned lite av den passning han bjöd Filip Apelstav på i straffområdet. Tyvärr var inte Filip med på noterna och tvingades fälla Lars-Gunnar Carlstrand med straff som följd. Den förvaltade Ivan Otterdahl iskallt i mål.
Det behövs alltså mer om IFK tänker vara med i superettans topp i höst.
"Legenden" kom in
Först och främst gäller det att ladda om batterierna den här veckan där det serveras både cupmöte mot Café Opera (tisdag) och våravslutning mot Friska Viljor (lördag). Gais (tyvärr skrev jag ut förkortningen fel i lördags, det ska vara Göteborgs Atlet- och Idrottssällskap, bildat 1894 samt med SM-gulds 1919, 1922, 1931 och 1954 i bagaget och inget annat, vilket flera läsare snabbt påpekade) var annars en kul bekanskap och laget ska ha kredit för att man inte gick ut för att spela 0-0 som Enköping, Falkenberg osv gjort tidigare på Idrottsparken. Här var det full fart framåt även om man blev lite fega mot slutet då Patrik Elmander blev ensam forward. Fast Patrik var duktig liksom Efe Prince Ehiorobo som länken mellan mittfält och anfall.
En kvart före slutet kom också en legend inom svensk fotboll in på planen.
Roland Nilsson, som slutade med fotbollen för fyra år men hoppade även in mot Friska Viljor förra veckan, visade vad rutin betyder och plockade enkelt bort sin IFK-are. Men det var kanske inte så svårt den här lördagen. För IFK-arna ville inte alltför mycket.
Så jobbar vi med nyheter