Vi hade inga säkerhetsvästar. Vi hade inte stålhättor på skorna och vi red i ridbyxor från de billigaste affärerna. Knappt med knäskoning, absolut inte helskodda med nåt fancy märke på…
På sin höjd hade vi sedan handskar, och de som lärdes upp på ridskola hade kanske någon hård väst, som åtminstone skyddade mot det värsta.
Givetvis hade vi alltid med skor med klack. Det här med säkerhetsstigbyglar var ju inte riktigt lika utbrett då. Och visst ska man kanske vara glad att man lever idag – och ändå hyfsat kan fungera som en normal människa trots mer markkontakt än ryggkontakt.
Lyckligtvis går utvecklingen framåt.
I dag är säkerheten en mycket större fråga för både ryttare, arrangörer och sporten som sådan. Vi är mer medvetna om risker och vi jobbar tillsammans för att utveckla sporten.
I dag är det till exempel ett krav för yngre ryttare att ha säkerhetsväst på tävling i alla fall inom hoppning och fälttävlan. Detta gäller till och med det år man fyller 18. Gällande dressyren, som förvisso ligger 100 år bakom de andra grenarna när det kommer till säkerheten, verkar det inte ens finnas krav för juniorer att ha väst. Det är tillåtet, men inte ett krav. Åtminstone inte tydligt vad man kan läsa i tävlingsreglementet. Det står dock att säkerhetsväst får bäras innanför eller utanpå kavajen. ”Får” är inget krav. Det är mer ett ”okej”.
Jag har tidigare – vid mer än ett tillfälle – adresserat vikten av säkerheten inom sporten. Och för att inte tala om bristen av säkerhetstänk inom dressyren. Jag har stått en hel del på tävlingsplats och blir fortsatt förvånad. Vi avlar på så mycket blod i hästarna idag att många ryttare inte ens kan rida in hästarna på arenan. Ibland krävs det till och med två personer plus (!) en ryttare för att få in den på banan. I takt med mer elektricitet för att hitta de riktigt stora gångarterna är det allt mer viktigt att tänka på säkerheten.
Därför är regeln om hjälm på samtliga FEI- internationella evenemang nog det bästa som hänt dressyren. Finns det hopp om att få in en säkerhetsväst i cocktailen med? Tveksamt. Jag minns ramaskriet vid hjälmbeslutet. Det har diskuterats fram och tillbaka och överklagats år på år. Det har skapats namnlistor och gråtits ut i media.
Det är ju dock fortsatt okej att ta av sig hjälmen vid prisutdelning och vid nationalsången. Det finns alltså en chans för den som vill att kunna spräcka skallen i alla fall. Oh happy days.
Men att kunna rida säkert är och förblir fortsatt en klassfråga. De bekväma säkerhetsvästarna är dyra. De uppblåsbara ännu dyrare. Många av de billigare varianterna liknar mer en träplanka än en faktisk väst.
Hårda, icke formbara och varma som att springa maraton en sommardag på Bahamas. Dessutom är de ofta långa i ryggen. Så långa att en kort ryttare som jag mer eller mindre puttas ur sadeln om hästen bockar. Det i sin tur gör att man helt enkelt undviker att använda säkerhetsväst. Jag talar av egen erfarenhet. För att få tag i de riktigt bekväma och godkända västarna så måste man lägga ut några tusen. Ofta närmare 3 000 till 4 000 kronor.
Med ännu större uppsving för de uppblåsbara västarna med hög säkerhetsklass. Dessa frekvent använda bland annat inom fälttävlan. Något som ofta räddat från både frakturer och allvarliga skador. Det kanske är dags för oss att börja lära oss av varandra.
Oavsett disciplin.
Angelica Forsberg